Sida 435
Reicha ...
ett annat ställe -- i Snorres Edda -- heter det, att allt det fasta land, som Oden egde, kallades R., men alla öarna Eygotaland (Ögotaland), och att allt detta var liktydigt med Danavälde och Sveavälde. Uti Hervararsagan kallas konung Hedreks rike R. och säges gränsa till Hunaland, hvarifrån det är skildt genom gränsskogen Mörkved. Likaså brukas namnet reidgotar i forn-engelska dikter om Syd-Europas goter. I våra gamla mytisk-heroiska sagor tyckes Reidgotaland användas som benämning på alla danska land. I Ynglingasagan identifieras Gotland och R. Med reidgotar måste i äldsta tider äfven hafva menats detsamma som götar, östgötar, såsom synes af runskriften på Rökstenen, hvaraf äfven framgår, att orden hos oss ursprungligen skrifvits med begynnande hr (i st. f. r), hvilket skrifsätt (hreidgotar, Hreidgotaland) äfven fordras af alliterationen på ett ställe i Eddasången »Vafthrudnesmål» och bekräftas af motsvarande ords stafsätt i angelsachsiskan. Th. W.
Reiersen, Niels Lunde, dansk köpman, donator, född d. 16 Febr. 1742, blef jur. kandidat 1760 och längre fram grosshandlare i Köpenhamn, erhöll etatsråds titel 1783 och dog d. 20 Juli 1795. Som köpman förvärfvade R. stor förmögenhet, hvilken han vid sin död anslog till främjande af industrien, dels genom bidrag till fabriksanläggningar, dels genom resestipendier åt vetenskapsmän och handtverkare. Vid slutet af år 1887 utgjorde »Det Reiersenske fond» 886,000 kr., och s. å. utdelades i reseunderstöd 14,400 kr. E. Ebg.
Reiffenberg [räffangbär], Frédéric, baron, belgisk historiker, f. 1795, d. 1850 såsom öfverbibliotekarie vid kungl. biblioteket i Bruxelles, utgaf bl. a. Histoire de la Toison d'or (1830), Documents pour servir à l'histoire des provinces de Namur, de Hainaut et de Luxembourg (5 bd, 1844--48), Histoire du comté de Hainaut (3 bd, 1849) samt utgaf åtskilliga äldre författares verk rörande Belgiens historia. Omnämnas bör äfven den af honom redigerade »Annuaire de la bibliothèque royale de Belgique» (11 bd, 1840--50). R. var ledamot af belgiska akademien och Franska institutet samt en bland stiftarna af »Collection des chroniques belges inédites».
Reigate [ra'jget], stad i engelska grefskapet Surrey, i den bördiga dalen Holmsdale och vid jernvägen mellan London och Brighton. 18,662 innev. (1881). En stor del af befolkningen utgöres af personer, som hafva sin sysselsättning i London. Staden hade fordom ett slott, som antages hafva funnits före den normandiska eröfringen, men af hvilket återstår endast ett större underjordiskt hvalf. I närheten ligger Red Hill, en förbättringsanstalt för unga brottslingar.
Reijmyre, bruksegendom i Skedevi socken, Östergötlands län, vid sjön Hunns södra strand, utgöres af 4 1/2 mtl jordegendom, taxerad till omkr. 230,000 kr., glasbruk, glassliperi, qvarn och tvänne sågar. Glasbruket anlades 1811, sysselsätter omkr. 450 arbetare och tillverkade 1885 glas för 194,059 kr. Tillverkningen består af alla slags hvitt, slipadt, ritadt, måladt och förgyldt husgerådsglas, lampeffekter och kemiska apparater äfvensom s. k. härdadt glas. Egendomen tillhör sedan 1868 ett bolag med ett aktiekapital af 500,000 kr.
Reil, Johann Christian, tysk läkare och anatom, f. 1759, d. 1813, blef med. doktor 1782 samt med. professor 1788 i Halle och 1810 i Berlin. R. var en mångsidigt bildad läkare och är i medicinens historia känd såsom en af vitalismens förnämsta förfäktare (Ueber die lebenskraft, 1796). Bland hans anatomiska arbeten äro de öfver hjernan synnerligen värdefulla (Exercitationes de structura nervorum, 1796, och afhandlingar i det af honom utgifna »Archiv für die physiologie»). Äfven om vården af sinnessjuka inlade R. stora förtjenster. I en berömd skrift Ueber die anwendung der psychischen curmethode auf geisteskrankheiten (1803) gaf han en gripande skildring af tillståndet i de tyska hospitalen och bidrog derigenom icke oväsentligt till uppkomsten af en bättre riktning inom psykiatrien. R. T-dt.
Reille [räj], Honoré Charles Michel Joseph, marskalk af Frankrike, f. 1775, blef under revolutionen soldat och utmärkte sig först såsom adjutant hos Masséna (1796--1800), med hvars dotter han gifte sig. R. användes sedermera af Napoleon, äfven i diplomatiska värf. 1808 förde han ett högre befäl i Spanien, kämpade 1809 vid Wagram i spetsen för »unga gardet» samt 1813 och 1814 i Spanien och Frankrike. Sedan R. tjenat restaurationen, öfvergick han till den återkomne kejsar Napoleon och deltog såsom chef för 2:dra armékåren i fälttåget i Belgien 1815. R. höll sig väl med alla regeringar och upphöjdes af Ludvig Filip till marskalk (1847) och af Napoleon III till senator. Död 1860. C. O. N.
Reimar, Freimund, psevdonym för tyske skalden Friedrich Rückert.
Reimar, Reinald, psevdonym för tyske skriftställaren Adolf Glaser.
Reimarus, Hermann Samuel, tysk filosof och bibelkritiker, f. i Hamburg 1694, d. 1768 såsom professor vid Johanneum derstädes, var en af den tyska s. k. upplysningsliteraturens vigtigaste målsmän. Hans framställning af logiken och den allmänna metodläran, Die vernunftlehre (1754; 5:te uppl. 1790), gällde länge såsom ett klassiskt verk, och hans Betrachtungen über die triebe der thiere (1762; 4:de uppl. 1798) är inom djurpsykologien epokgörande. Sin ojämförligt största betydelse har han dock på det religiösa området. Från deistisk ståndpunkt bekämpade han den då gängse materialismen och uppställde gent emot densamma den naturliga religionen med de två enda grundsatserna: en vis och god skapare samt själens odödlighet. I sitt arbete Apologie oder schutzschrift für die vernünftigen verehrer Gottes (utg. delvis af Lessing 1774--78, fullständigare af D. Strauss 1862 och kändt under namnet » Wolfenbütteler fragmente») riktade R. emot kristendomen, särskildt i dess historiska form, en kritik, som, huru ytlig och ohistorisk den än kan vara, när den ses i ljuset af nyare tiders forskning, likväl på den följande tidens
Källa: Project Runeberg ·