Sida 53
Post Christum natum ...
Postglacial-lera, geol., lera bildad i den postglaciala tidens haf. Inom Sverige eger sådan lera ganska stor utbredning och utgör, öfver stora områden af landets åtminstone lägre delar, den allmännaste åkerjorden, hvarför den erhållit namnet åkerlera. Till färgen är åkerleran grå eller gråbrun. Vanligen är den aflagrad ofvanpå de glaciala lerorna, från hvilka den skiljer sig genom sin brist på tydlig skiktning. Svartlera är en afart af åkerleran. Se Alluvial-lera och Lera. -- Postglacialsand, sand af postglacial ålder. Den öfver Sveriges »sandmoar», »mohedar» utbredda s. k. mosanden anses vara en sådan. E. E.
Posthemman, kamer., kronohemman, som blifvit indeladt till skjutsning af post och af sådan anledning njutit vissa skattelindringar. De äro numera efter skedd indragning af posthemmansskjutsen att betrakta som »allmänna kronohemman». Det fanns äfven frälseposthemman, hvilka dock efter hand genom byte, köp eller reduktion blefvo kronans. Se vidare Postbonde. Kbg.
Post hoc, ergo propter hoc, Lat., »efter detta, alltså till följd af detta», beteckning för det slags felslut, som består deri att man endast på grund af två företeelsers följande på hvarandra i tiden sluter till ett kausalsammanhang dem emellan.
Posthum. Se Postum.
Posthumus. 1. Se Postum. -- 2. Psevdonym för författaren J. K. Hellberg.
Posticum. Se Naos.
Postiljon (Fr. postillon), förr namn på de postbetjente, som beledsagade landsvägs- eller jernvägsposter. Benämningen utbyttes 1885 mot vaktbetjent, men förekommer likväl ännu i Allmänna poststadgan. G. N. S.
Postilla, predikosamling (för husandakt), den utläggning och tillämpning af kyrkoårets evangelii-(och epistel-)texter, som följer efter dessa texters uppläsning (Lat. post illa, näml. verba textus, »efter dessa textens ord»; deraf namnet). Under medeltiden brukades namnet hufvudsakligen om fortlöpande utläggningar af bibeln. Så skref Hugo af S:t Caro (d. 1263) en »Postilla in univ. biblia.» Berömdast i detta hänseende äro Nicolaus' de Lyra (d. 1340) »Postillae perpetuae in biblia». -- Den äldsta svenska postillan trycktes i Stockholm 1528 under titeln »En nyttog postilla ofuer någhor fåå Euangelia aff sommardelen» etc, till största delen en öfversättning efter Luther, antagligen verkställd af Olaus Petri, hvars fullständiga Postilla utkom 1530.
Postillon d'amour [påstijå'ng]. Se Amour.
Postinspektör. Se Poststaten.
Postkontor. Se Postverket.
Postkupé. Se Postverket.
Postl, Karl. Se Sealsfield.
Postliminium (Lat., af post, bakom, på andra sidan om, och limen, gräns), Rom. rätt, inträdande i förutvarande rättstillstånd. Den romerska rättens grundsats var, att en romersk medborgare genom att tagas till fånga af fienden förlorade alla sina rättigheter, samt att eganderätten till saker, som togos såsom krigsbyte, af fienden förvärfvades genom ockupation. Men när den fångne, som sluppit ur fångenskapen, kommit öfver gränsen, inträdde han derigenom åter i alla rättigheter, som han förut egt; och när en sak kommit ur fiendens besittning in på den romerska statens område, inträdde derigenom åter den förre egarens eganderätt. Detta återinträdande af det förut varande rättstillståndet sades ega rum jure postliminii. I. L.
Postludium (af Lat. post, efteråt, och ludere, leka, spela), efterspel på orgeln efter slutad gudstjenst, utgångsmarsch.
Postmedel, förvaltn., benämningen i regeringsformen och riksstaten på postverkets inkomstmedel, hvilka räknas till bevillningar.
Postmästare. Se Poststaten.
Post nubila Phoebus [febus], Lat., »efter mulet väder (kommer) solsken» (ett nylatinskt ordspråk).
Posto (Ital. posto), fast ställning, försvarsställning, stånd (i uttrycket »fatta posto»).
Post- och Inrikes tidningar (i dagligt tal vanligen kallad Posttidningen), en i Stockholm utkommande daglig tidning, är till vissa delar svenska regeringens officiella pressorgan. Den är ock Sveriges äldsta tidning samt har med korta afbrott under olika titlar fortgått sedan 1645. Sitt ursprung leder den från de under förra hälften af 1600-talet esomoftast utgifna flygbladen med underrättelser från krigsteatern. Fem stycken sådana -- dock utan nummer -- utkommo 1634 under den gemensamma titeln »Aviso». 1644 började dylika flygblad å obestämda tider utgifvas i nummerföljd under titlarna »Extract-Skrifwelse», »Kort Relation», m. m. Med 1645 började Ordinari Post-Tijdender utkomma 1 gång i veckan (på onsdagen), hvart nummer utgörande 4 qvartsidor samt stundom försedt med bilagor, kallade Extraordinari Post Tijdender. Publikationen fortgick åtminstone t. o. m. 1651. Huruvida under de följande fyra åren någon tidning utkommit är obekant. Några Nyia Aviser började 1655 utkomma och fortsattes regelbundet med 1 nummer i veckan (vanligen på fredagen) och stundom åtföljda af bilagor rörande krigen och fredsunderhandlingarna (kallade »Extract-Skrifwelse», »Particular-Skrifvelse», »Kort Relation», o. s. v.) t. o. m. d. 24 Juli 1657, hvarefter all titel-, nummer- och tidsordning upphörde. På obestämda tider (dock oftast på fredagarna) utkom den under en mängd olika titlar, såsom »Några Particular-Skrifwelser», »Några Inländske Aviser», »Några Uth- och Inländske Nyia Aviser» etc., dock esomoftast 1659 och 1660 under titeln »Några Nyia Aviser ifrån åthskillige Landz-Orter». Hela denna följd är tryckt i qvartformat och har omvexlande 4 à 8 sidor. Okändt är om någon tidning utgifvits 1661--62. 1663--73 utkommo åter Ordinari Post-Tijdender med ett fyrsidigt qvartnummer hvarje onsdag. På samma sätt utgafs ock Swenska Mercurius (i början äfven kallad »Måndags Mercurius» och blott »Mercurius») fr. 1674 t. o. m. d. 10 Juli 1678, hvarefter titeln förändrades, till Swenska
Källa: Project Runeberg ·