Sida 616
Rip-orren ...
Fåfängå försök att återfinna denna skatt gjordes länge. Slutligen påträffades den 1853 af riksantiqvarien B. E. Hildebrand -- pantsatt i Sveriges riksbank. Enligt ständernas beslut öfverlemnades det sålunda gjorda fyndet till statens myntkabinett. -- Antagligen ställde R. färden till England. Åtminstone utkom der först hans Characters and anecdotes of the court of Sweden (1790), som samtidigt öfversattes på franska (3 uppl. 1790--1808) och tyska (1790), men först långt senare (1820) på svenska, och hvilket arbete gjort hans namn vida mer kändt än hans vittra tolkningar. Engeström karakteriserar dessa anteckningar såsom innehållande »mycket sant och mycket osant, så som Stockholmssqvaller kan vara». Dock kunna åtskilliga ganska intressanta bidrag till tidens seder och personalhistoria hemtas ur dem, då författaren på nära håll sett mycket af hvad han berör. »Såsom historisk källa i egentlig mening ega dock R:s anekdoter ett underordnadt värde och kunna endast med försigtighet användas.» -- Öfver R:s öden sedan han lemnat fäderneslandet hvilar ännu nästan fullkomligt mörker. Han lär tagit namnet Rosen samt någon tid vistats i Elsass. Han lefde ännu 1812, då Vitt. hist. o. ant. akademien, som han tillhört sedan 1786, på kunglig befallning uteslöt honom från ledamotskapet. -rn.
Ristic [-titj], Jowan, serbisk statsman, f. 1831, studerade i Tyskland och Frankrike, valdes 1858 till sekreterare vid skupsjtinan (nationalförsamlingen) och verkade i liberal anda för Obrenovitsjs restitution. 1861 utnämndes han till ambassadör i Konstantinopel och vann i denna egenskap mycken popularitet. Han blef i Nov. 1867 ministèrens ledande man och vid tronledigheten i Juni 1868 en af de tre regenterna, till 1872. Året derefter gjorde den myndige furst Milan honom till ledande minister, men i Nov. s. å. föll han, såsom öppen anhängare af Ryssland, för det österrikisk-franska partiet. 1875 var han hufvudman för krigspartiet och oafhängighetspolitiken, hvilken han åter en tid ledde med lycka och kraft. Okt. 1879--Okt. 1880 var han för tredje gången konseljpresident. I Juni 1887 utnämndes han dertill för fjerde gången, men föll i Dec. för radikalernas anfall. Vid konung Milans abdikation, Mars 1889, fick R. åter plats i regentskapet. Han synes för närvarande vara Serbiens största politiska förmåga och har äfven författat högt värderade literära arbeten. Kj.
Ristori, Adelaide, markisinna del Grillo, italiensk skådespelerska, född d. 29 Jan. 1821 i Cividale (prov. Udine), dotter af ett obetydligt skådespelarepar, uppträdde redan vid 4 års ålder i barnroller och tolfårig i ingénue- och subrettroller. När hon fyllt 15 år, fick hon anställning vid en sardinsk trupp, hvarest hon åtnjöt handledning af en utmärkt aktris, Carlotta Marchionni, samt med stor framgång uppträdde i Goldonis komedier och småningom pröfvade sina krafter i det högre dramat. Sedan hon 1847 trädt i brudstol med den unge markisen del Grillo, lät hon en tid se sin talang endast i privata kretsar, men fördes snart oemotståndligt tillbaka till scenen, hvarest hon uppträdde under sitt flicknamn och tjusade hela Italien i Alfieris hjeltinneroller. 1855 sträckte hon färden till Paris, vann der triumfer och fördunklade sjelfva Rachel. R. gaf 1857 gästspel i Spanien och under 1860-talet i större delen af Europa samt Nord- och Syd-Amerika. Hösten 1879 och 1880 besökte hon Sverige, medförande ett eget teatersällskap, och väckte hänförelse bl. a. som Legouvés Medea, Maria Stuarda (efter Schiller), P. Giacomettis Elisabetta samt Lady Macbeth. R. intager en plats bland alla tiders största skådespelerskor. Hon är af naturen utrustad med de präktigaste framställningsmedel, och hennes konst är ända till fulländning sann, noggrann och uttrycksfull, frukten af ett djupt studium, hvilket dock ej alls stör illusionen. Hon förstår att med en enda åtbörd, ett tonfall, ett minspel säga ofantligt mycket. Med italienskans eldiga kraft förenar hon parisisk förfining. Sedan hon på 1880-talet lemnat scenen, lefver hon ett lyckligt familjelif i Rom och uppträder endast någon gång för välgörande ändamål.
Ristorno, riktigare ritorno (Ital.), återställande af premie, när försäkringsaftal af vissa anledningar återgår. Förfaller aftalet efter det den fara begynt, för hvilken försäkringen tagits, eger i allmänhet ristorno ej rum. Såsom ersättning för sitt besvär eger försäkringsgifvaren erhålla en viss provision, 1/2 eller 1/4 proc. af försäkringssumman, minst halfva premien. Om ristorno vid bodmeri se d. o. I. Afz.
Risum teneatis, amici?, »kunnen I hålla er för skratt, go' vänner?» Uttrycket är hemtadt från Horatius' dikt »De arte poetica», v. 5.
Risus sardonius, »sardoniskt skratt» l. spasmus cynicus kallades af de gamle en skrattliknande kramp i ansigtets muskler, vanligen framkallad genom underlifssmärtor eller andra sjukdomar, som medföra smärta. Namnet kommer af en planta sardoa eller sardonia, som härstammade från Sardinien och sannolikt var en giftig art af ranunkel. F. B.
Risör. 1. Se Österrisör. -- 2. Risör bank, bekant hamn vid Mandal i Lister og Mandals amt i Norge. Y. N.
Ritardando, Ital., musikt., dröjande, småningom långsammare.
Ritareakademien. Se Akademien för de fria konsterna.
Rite, Lat., vederbörligen, på formenligt sätt.
Ritenbenk, danskt kolonialdistrikt i norra delen af Grönland, omfattar några småöar och halfön Noursak vid mynningen af Umanakfjorden. 494 innev. (1880). Distriktets hufvudort R., grundlagd 1755, ligger på en liten ö i Disko-viken. E. Ebg.
Ritenuto, Ital., musikt., återhållet, dröjande.
Ritornell (Ital. ritornello), musikt., instrumentalt för-, mellan- eller efterspel i vokalkompositioner. A. L.
Ritorno. Se Ristorno.
Ritschl. 1. Friedrich Wilhelm R., tysk filolog, f. 1806, studerade på 1820-talet i
Källa: Project Runeberg · ·