Sida 619
Ritschl ...
erdkunde» utgaf R. i förening med Etzel en af Grimm, Mahlmann och Kiepert fortsatt »Atlas». Dessutom skref han en mängd afhandlingar i vetenskapsakademiens i Berlin skrifter (flere af dem samlade i Einleitung zur allgemeinen vergleichenden geographie und abhandlungen zur begründung einer mehr wissenschaftlichen behandlung der erdkunde, 1852), i vetenskapsakademiens i Göttingen samt i geografiska sällskapets i Berlin publikationer. Med lifligt deltagande följde han de geografiska forskningsresandenas öden, och tillsammans med A. von Humboldt och L. von Buch främjade han många forskningar. Det på hans tid i Tyskland allt lifligare deltagandet för Afrikas och polarlandens undersökning hade i honom en af sina första och verksammaste förfäktare. R. är jämte A. von Humboldt skaparen af den jämförande geografien. Förut gafs det hufvudsakligen blott en politisk geografi, som företrädesvis behandlade stater, statsdelar och städer jämte deras verksamhet, R. skapade den fysiska geografien. Geografien var, för att begagna hans uttryck, ett slags fysiologi och jämförande anatomi af jorden. Denna hans uppfattning af ämnet kom honom helt naturligt att fästa lika stor vigt vid den vertikala som vid den horisontala utvecklingen af jordytan och att egna lika stor uppmärksamhet åt civilisationens historia samt åt djur- och växtvärlden, af hvilken civilisationen rönt inflytande, som åt spörsmål i den rent fysiska geografien. Börjande sina föreläsningar med inga eller högst få åhörare, såg han inom några få år åhörareskaran ökas, och hans föreläsningar räknades snart bland dem, hvilkas åhörande ansågs höra till fordringarna på allmänbildning. Efter hans död utgaf Daniel hans föreläsningar öfver Geschichte der erdkunde und der entdecknngen (1861), Allgemeine erdkunde (1862; »Läran om jorden», 1863) samt Europa (1863). Till hans ära hafva i Berlin (1860) och i Leipzig (1861) bildats »Karl Ritterstiftungen», geografiska föreningar, med ändamål att befordra geografien genom understöd åt resor och vetenskapliga arbeten. Jfr F. Marthe: »Was bedeutet Karl Ritter für die geographie?» (1880), samt G. Kramer: »Karl Ritter. Ein lebensbild» (2 bd, 1864; 2:dra uppl. 1876). -- Under R:s namn är utgifvet ett »Geographisch-statistisches lexikon», af hvilket 7:de uppl. (under redaktion af H. Lagai) utkom 1883 i 2 bd. En svensk bearbetning (»Geografiskt-statistiskt lexikon») utgafs 1858.
Ritter, August Heinrich, tysk filosof, f. 1791, blef 1824 professor i Berlin, 1833 i Kiel och 1837 i Göttingen. Död derst. 1869. Sin ojämförligt största betydelse eger han såsom författare i filosofiens historia. Hans stora verk Allgemeine geschichte der philosophie (12 bd, 1829--55) utgör ännu det värdefullaste literaturen på detta område eger, åtminstone hvad angår medeltidens och den moderna filosofiens historia. Af stor betydelse är äfven hans ypperliga kompendium Die christliche philosophie. Hans framställning utmärker sig för mycken historisk trohet och objektivitet samt sinne såväl för åsigternas egendonilighcter som för deras historiska sammanhang inbördes och med den menskliga kulturutvecklingen i det hela. Äfven såsom sjelfständig tänkare har R. offentliggjort värderika bidrag till lösningen af vigtiga filosofiska frågor. L. H. Å.
Ritter, August Gottfried, tysk organist, f. 1811, d. 1885, elev af Berger, Rungenhagen och A. W. Bach, blef 1837 organist i Erfurt, 1844 domkyrkoorganist i Merseburg samt 18471 Magdeburg. Han, var en berömd orgelspelare, gjorde sig känd genom sin Kunst des orgelspiels, skref sonater, fugor, för- och efterspel för orgel, pianosonater, manskörer m. m., deltog i utgifningen af »Orgelarchiv», »Orgelfreund» och orgeltidningen »Urania» samt författade Geschichte des orgelspiels im 14.--18. jahrhundert (1884) A. L.
Ritter, Henry, tysk målare, f. i Montreal i Canada 1816, d. i Düsseldorf 1863, kom som ung till Hamburg och studerade vid akademien i Düsseldorf under Sohn från 1836. Han valde med förkärlek sina ämnen ur sjömanslifvet, men rörde sig för öfrigt med framgång äfven inom andra områden. Han berömdes af sina samtida för sin förmåga att sant återgifva själsrörelser. Så i ett af hans bästa arbeten Lotsens drunknade son, så ock i en annan af hans mera berömda taflor, Tjufskytten.
Ritter, Moritz, tysk historiker, f. i Bonn 1840, sedan 1873 professor i historia vid sin födelsestads universitet, har utgifvit bl. a. Briefe und acten zur geschichte des Dreissigjährigen kriegs (3 bd, 1870--78).
Ritter, Théodore, fransk pianist, f. 1841, hette egentligen Bennet, men erhöll namnet R. i Tyskland, der han uppfostrades och åtnjöt Liszts undervisning. På konstresor i Tyskland, Sverige, Belgien och England vann han anseende som en utmärkt pianist med stor färdighet och elegant anslag. Såsom tonsättare af pianosaker och större sångverk gjorde han sig äfven bekant, hvaremot hans operor misslyckades. Han dog i Paris 1886. A. L.
Rittershaus, Friedrich Emil, tysk skald, f. 1834 i Barmen och bosatt derstädes såsom, försäkringsagent, har blifvit allmänt omtyckt för sina friska och varmhjertade lyriska dikter. Han har utgifvit Gedichte (1856; 7:de uppl. 1883), Neue gedichte (1872; 5:te uppl. 1886), Am Rhein und beim wein (1884; 2:dra uppl. 1885), Aus den sommertagen (1886; 3:dje uppl. 1888) m. m.
Ritual (af Lat. ritus, bruk, ordning; sammanfattning af vid gudstjensten och under kyrkliga handlingar förekommande bruk) kallas den inom hvarje kyrkligt samfund fastställda ordningen för offentlig gudstjenst och andra kyrkliga förrättningar. Jfr Agenda och Kyrkohandbok. -- Ritualism, ett ensidigt betonande af ritualen och kyrkoförfattningen. -- Ritualister, namn på ett till katolicismen sig närmande högkyrkligt parti inom den engelska episkopalkyrkan. Jfr Episkopalkyrkan och Pusey.
Rituel, som hör till kyrklig ritus.
Ritus. Se Ritual.
Källa: Project Runeberg · ·
