Sida 71
Potter ...
Förenta staterna mottog. Han arbetar i samma anda som fadern och har utfört mest porträtt, såsom staty af en senator Collamer (i Washinton), byster af statsmannen Sumner, vetenskapsmannen Agazzis och Emanuel Swedenborg.
Póvoa do Varzim l. Pavoa de Varzim [-si'ng], hamnstad i portugisiska distriktet Oporto, vid jernvägen till Oporto. Omkr. 10,000 innev. Sjöfart och fiske.
Poynter [po'jntör], Edward John, engelsk akvarellmålare, f. 1836 i Paris, studerade först i England, sedan i Paris under Gleyre, slog sig ned i London 1860 och blef 1876 medlem af dess akademi. Af hans arbeten märkas Israel i Egypten (1867), Kartagos belägring (1868), Proserpina, Persevs och Andromeda (1872), Drottning Zenobia som fånge (1878) m. fl. Derjämte har han utfört fresker i kyrkan S. Stephan i Dulwich och skrifvit Ten lectures on art (1879).
Pozega. 1. Komitat i Kroatien. Areal 2,379 qvkm. 75,257 innev. (1880), de flesta serber och kroater. Komitatet är till större delen bergigt och skogbevuxet, med ringa odling. -- 2. Hufvudstad i nämnda komitat, vid Saves biflod Orljava. 3,294 innev. (1880). Fordom stark fästning.
Pozzo, Andrea, italiensk arkitekt och målare samt jesuit, vanligen kallad Pater Pozzo, f. 1642 i Trient, d. 1709 i Wien, har sin betydelse deri att han konseqvent utdragit de yttersta följderna ur barockstilens grundsatser och satt dess dekoration i system genom att i det inre af kyrkorna lägga an på teatraliska effekter, ställa kolonner och andra byggnadsdelar såsom kulisser på en teater i perspektiviskt förhållande till hvarandra och i taken, genom uppdrifven skicklighet i den perspektiviska förkortningen, skapa ett idealt rum, genom hvilket man skådade upp i skyarna, der de himmelska personligheterna visade sig »in gloria». Han var i detta hänseende lika utomordentligt skicklig som hänsynslös. Exempel äro bl. a. kupolen i Badia i Arezzo, hvalfvet i S. Ignazio i Rom, hans oöfverträffade mästerverk, och en sal i Bolognas pinakotek. Äfven altaren utförde han; det präktigaste, hvad dekoration och material beträffar, är S. Ignatius' altare i del Gesù (jesuitkyrkan) i Rom. Stilen återfinnes efterbildad i Upsala domkyrkas altare af 1731. C. R. N.
Pozzo di Borgo, Carlo Andrea, grefve, diplomat, föddes på Corsica 1764, blef en inflytelserik advokat i Ajaccio och skickades 1791 såsom Corsicas representant till Lagstiftande nationalförsamlingen. Han slöt sig till girondisterna, men var på samma gång vän af det ärftliga konungadömet. Då ett bref från honom påträffades bland Ludvig XVI:s papper (d. 10 Aug. 1792), måste han fly till sin fäderneö. I några år ledde han öns regering vid sin vän Paolis sida, men nödgades 1796 begifva sig till England, sedan fransmännen intagit Corsica och franska regeringen på Napoleon Bonapartes begäran undantagit P. från amnesti. Det familjehat, som redan förut herskat emellan P. och Bonaparte, blef från denna stunden bestämmande för P:s hela verksamhet. Han hade sin hand med i spelet vid bildandet af 1798 års koalition och trädde 1803 i rysk tjenst. Då Alexander 1807 försonade sig med Napoleon, begaf P. sig först till Österrike, der Napoleon förgäfves sökte utverka hans utlemnande, sedermera till Orienten och England, öfverallt outtröttligt arbetande emot Napoleon. På Alexanders kallelse återvände han 1812 öfver Stockholm till Ryssland och hade stor andel i tillkomsten af detta års svensk-ryska förbund. Han intalade Alexander mod i kampen mot Napoleon och följde Karl Johan såsom rysk kommissarie under en del af 1813 års fälttåg. Han presiderade vid Frankfurtkongressen och författade de allierades förklaring att striden gällde Napoleon, ej Frankrike. Efter de allierades intåg i Paris (1814) yrkade P. på Napoleons afsättning, en billig fred för Frankrike, såsom hvars värme vän han alltid visade sig, och på en konstitutionel bourbonsk monarki. Han ackrediterades såsom utomordentligt ryskt sändebud hos Ludvig XVIII, som förgäfves bjöd honom fransk tjenst och pärsvärdighet. Sedan P. varit Alexander följaktig till Wienkongressen, återvände han i Mars 1815 till Paris, följde Ludvig XVIII på dennes flykt till Gent vid Napoleons återkomst, afgick derpå såsom rysk kommissarie till engelska armén i Belgien och sårades i Wellingtons svit i slaget vid Waterloo. Sedermera var han en af undertecknarna af andra Parisfreden (1815) och stannade såsom rysk ambassadör i Paris till 1834. Under tiden företrädde han Ryssland på kongresserna i Aachen, Laibach och Verona. Hans ställning i Paris blef honom slutligen svår, då han dels för sina alltför starka franska sympatier blef ett föremål för Nikolaus' misstankar, dels efter Julirevolutionen och polska upprorets utbrott utsattes för fransmännens ovilja. 1834--39 var P. ryskt sändebud i London och tillbragte de återstående åren till sin död, 1842, i Paris såsom privatman. På den militära banan i Ryssland avancerade han till generallöjtnant (1817) och divisionsgeneral (1829). 1826 upphöjdes han i ryskt grefligt stånd. P. var ett lysande diplomatiskt genie, klok och smidig, liksom skapad för sin oroliga tid.
Pozzuolanjord (puz-, puzzolan-). Se Cement.
Pozzuoli (Puz-), stad i italienska prov. Neapel, 11 km. v. om staden Neapel, på en udde vid Pozzuoli-viken, midt emot udden Misenum. 11,967 innev. (1881). Biskopssäte. P. är forntidens Puteoli (se d. o.), som var en af Italiens rikaste handelsstäder och af hvilket ännu betydande lemningar qvarstå, såsom några pelare af ett Augustus-tempel (der nu katedralen ligger), de ryktbara ruinerna af Serapeum l. Serapis-templet vid stranden n. om staden (fullständigt utgräfda 1750), ruiner af en stor amfiteater (utgräfd 1838) samt rester af en antik hamndam, af ett Neptunus-tempel, af ett Diana-tempel (eller romerskt bad) m. m. Stadens omgifning erbjuder ett stort antal märkvärdiga naturföreteelser, hvilka göra P:s område ytterst intressant. Dit höra bl. a. Solfatara di P. (se Solfatara), Colles Leucogaei, med varma
Källa: Project Runeberg ·