Sida 75
Prachatiz ...
P. såsom Böhmens hufvudstad är säte för landets högsta civila och kyrkliga myndigheter samt innesluter ett stort antal undervisningsanstalter och bildningsmedel. Främst bland de förra står universitetet, sedan 1883 deladt på två afdelningar (en tsjechisk och en tysk) med mer än 300 lärare och 3,000 studerande, fördelade på 4 fakulteter. Det är den äldsta tyska högskolan, stiftad af Karl IV 1348, och besöktes af 10--15 tusen studerande, tills en afundsjuk åtskilnad mellan böhmare och tyskar förmådde de senare att separera sig och upprätta högskolor i andra delar af Tyskland. Vidare har P. 2 tekniska högskolor (1 tysk och 1 tsjech.), med öfver 100 lärare och 1,000 studerande, 3 tyska och 2 tsjechiska obergymnasier, 3 tsjechiska oberrealgymnasier, 2 tyska och 1 tsjechisk oberrealschule. 1 tysk och 1 tsjechisk högre flickskola, 2 bildningsanstalter för lärare och 2 för lärarinnor, 6 borgareskolor, 25 folkskolor (deraf 3 tyska), flere enskilda såväl högre som lägre undervisningsanstalter, 1 tysk och 1 tsjechisk handelsakademi samt flere andra fackskolor. Af öfriga bildningsmedel må nämnas universitetets samt tekniska högskolornas vetenskapliga institut och samlingar, vidare det böhmiska nationalmuseets samlingar, det nya konstslöjdmuseet i Rudolfinum och stadsmuseet. Bland de 5 offentliga biblioteken räknar universitetets 190,000, de tekniska högskolornas bibliotek 20,000, slöjdföreningens 40,000 och Náprstekska biblioteket 38,000 bd. Af humanitetsanstalter eger P. 8 offentliga sjukhus, 1 barnbörds- och hittebarnshus, flere fattighus och barnhem samt ett döfstuminstitut o. s. v. Staden har 3 fasta teatrar och 4 sommarteatrar. De förnämsta offentliga promenaderna äro öarna i Moldau, Hasenburg-parken vid foten af Laurenzberg s. om Kleinseite, Volksgarten bredvid Schlossgarten och Rudolfsparken, alla tre med vidsträckt utsigt öfver staden. Den inre samfärdseln förmedlas genom spårvägar, och 10 jernvägar sätta staden i förbindelse med det öfriga landet. P. är förnämsta marknaden för Böhmens sockerindustri och har betydande omsättning äfven af manufakturvaror, jern, maskiner, glas och handskar. Den industriella verksamheten är koncentrerad hufvudsakligen i Holesowic-Bubna samt förstäderna Smichow och Karolinenthal. Största produktionsvärdet lemna de många ölbryggerierna och qvarnarna, jerngjuterierna, maskin- och metallvarufabrikerna, bomullsspinnerierna och tryckerierna, logarfverierna, handskfabrikerna och de kemiska fabrikerna.
P:s grundläggning tillskrifves drottning Libusa, som skall hafva i början af 700-talet regerat öfver böhmarna i sin borg Vysehrad på högra stranden af Moldau. Säkert är, att staden gjorde snabba framsteg under de äldre böhmiska regenternas tid och var i 13:de årh. i stånd att trotsa de tatariska horderna, som då öfversvämmade landet. Sin lyckligaste period hade staden under Karl IV (1346--78). Han anlade Neustadt samt drog in i staden en mängd främlingar genom att stifta universitetet, inrätta mässor och bevilja köpmännen många friheter. Vid denna tid var P. må hända den vigtigaste staden i Tyskland och kunde äfven berömma. sig af en sjelfständig konstskola. Sedermera blef P. hufvudorten för den rörelse, som kulminerade i husitkrigen, och bragte dermed öfver sig en lång rad af olyckor. Husiterna bemäktigade sig staden kort efter sedan de slagit kejsar Sigismund och läto af sitt religiösa nit förmå sig att förstöra många af de intressantaste gamla kyrkorna i staden. P. fick äfven sin fulla andel af olyckorna i 30-åriga kriget, hvilket kan sägas hafva tagit sin början der med rådsherrarnas störtande genom fönstret i Hradsin (1618) och slutat der med Kleinseites (»Lilla sidan») besättande genom svenskarna under Königsmark (1648). Efter protestanternas nederlag på Hvita berget (se d. o.) 1620, omkr. 6 km. v, om P., besattes staden af de kejserlige, intogs utan motstånd af sachsarna d. 1 Nov. 1631, men fråntogs dem redan d. 5 Maj 1632 af Wallenstein. Den 20 Maj 1635 ingick kurfursten af Sachsen separatfred i P. med kejsaren, då han, utom bekräftelse af fördraget i Passau och religionsfreden i Augsburg, erhöll löfte om lugn besittning i 40 år af de intill d. 2 Nov. 1627 indragna kyrkliga områdena jämte Öfre och Nedre Lausitz såsom ärftligt län. I österrikiska tronföljdskriget intogs staden d. 26 Nov. 1741 af en fransk-sachsisk armé, återtogs i Jan. 1743 och kapitulerade för Fredrik den store d. 16 Sept. 1744. 1757 undgick den med knapp nöd att å nyo intagas af Fredrik, som belägrade den efter sin seger öfver österrikarna (Karl af Lothringen) på Ziskaberget vid P. (d. 6 Maj 1757), men blef tvungen att upphäfva belägringen efter olyckan vid Kolin (d. 18 Juni s. å.). 1848 års revolutionära idéer funno ett varmt gensvar hos det nationella partiet i Böhmen, och en panslavistisk kongress öppnades i P. nämnda år. Olyckligtvis egde en sammanstötning rum mellan militären och pöbeln, och furst Windisch-Grätz upplöste med våld kongressen och bombarderade staden i två dagar. Den 8 Juli 1866 besattes P. af preussarna. Der afslöts också d. 23 Aug. s. å. freden emellan Österrike och Preussen, hvarvid Tyska förbundet förklarades upplöst, Österrike uteslöts ur det nyorganiserade Tyskland, betalade 40 mill. thaler i krigskostnader samt afträdde sina rättigheter till Slesvig och Holstein. Om detta fredsfördrags § 5 se Danmark, sp. 874.
Praga, en på högra Weichselstranden belägen, nästan blott af småborgare och arbetare bebodd förstad till Varsjav, har omkr. 15,000 innev, och är genom en präktig jernbro förenad med hufvudstaden. Efter polackernas nederlag vid Maciejowice (d. 10 Okt. 1794) drog Suvorov mot P., polackernas vapenplats och sista, bållverk, dit omkr. 30,000 polacker samlats under Zajonczek. P. stormades d. 4 Nov. af ryssarna, som afskuro förbindelsen med Varsjav och inträngde i staden under blodiga strider från gata till gata. Hufvudstaden Varsjav gaf sig fyra dagar senare.
Praga, Emilio, italiensk skald. f. i Lombardiet 1839, egnade sig till en början åt målarekonsten och poesien samfäldt. I
Källa: Project Runeberg ·