Sida 22
Till publiken
Wendelin och fortsatte i tankarne: — högt respektabelt folk.
Herr Liwenburg böjde jakande sitt hufvud, mamsell Klothilde fällde sin söm i knät och såg upp, i det hon sade: — Herr Liwenburg står bra ensam i verlden!
Herr Liwenburg suckade: — om jag det intet gjort, så hade jag kanske inte behöft afbryta mina studier, hm, men skam i den som blygs öfver sitt arbete, det må nu vara hvad som helst. Jag tror mig kunna formera klac-i;ar som trötts någon; detta är min ärelystnad!
Herr Wendelin stötte till hans glas och kallade honom en »förbaskad hedersknyffel».
— Jag anser en hederlig gatsopare fullt ut lika hederlig som en rik baron! — Herr Liwenburg hade höjt sin panna och såg ut som om intet skulle kunna öfver-tyga honom om motsatsen.
— A propos, om jag inte misstager mig, så har herr Liwenburg sjelf en viss adlig klang i sitt namn! — sade Klothilde med ett huldt leende.
— I Tyskland finns ännu som jag tror mången grefve Liwenburg, som jag kanske kunde räkna fränd-skap med, om jag ville gå långt bort i tiden. En gren af den der familjen förirrade sig efter tretioåriga kriget hit öfver med svenska armén. Gubben, som var general, tyckte kanske, att detta var nog och lät aldrig introducera sig på • vårt riddarhus, han tyckte kanske som jag, att det är sak samma, om man heter Pål eller Per, bara man uppfor sig gentilt och är en hederlig karl.
Mamsell Klothildes känslor råkade under detta tal i en viss kaotisk oordning. Hennes arbete hvilade fortfarande i knäet, medan henues första rediga tanke var en jemförelse mellan en fläskförsäljare och en skomakare, hvarvid hon kom till det resultat, att det var fullkomligt lika aktningsvärdt att sälja skodon som fläsk. En suck steg härvid ur hennes bröst och hon kände sig lätt
Källa: Project Runeberg ·
