Sida 27
Till publiken
om, att de aldrig i sitt lif kunnat tänka, det Liwenburg och Klothilde skulle spelat dem ett så stort spratt.
Kanhända låg ännu vid hemkomsten ett tungsinnt drag öfver herr Liwenburgs panna och detta var möjligtvis orsaken till att fru Wendelin lemnade det unga paret tillfälle att kuttra på förmakssoffan, medan hon sammankallade ett hemligt slägtråd i sin sängkammare. Här föreställde hon samtliga medlemmarne, att man borde söka få tillsammans en utstyrsel åt Klothilde, som med första kunde sätta henne i tillfälle att inträda i det heliga äkta ståndet, på samma gång den kunde sätta herr Liwenburg i tillfälle att etablera sig som skomakaremästare. Samtidigt härmed framkastade hon vinkar om, att Klothilde en vacker dag kunde stå föräldralös i verlden, och om man inte dessförinnan hade gjort allvarsamt slag i saken, hvem visste huru framtiden då skulle gestalta sig? — Herr Liwenburg, ehuru en verklig gentleman, hade inte dolt, att han var fattig som en skåpråtta, om han då skulle upptäcka vissa små pekuniära brister hos Klothilde, så skulle det kanske bli hennes lott att som ogift — man visste ju huru lång tid det gått åt, innan hon beslutat sig för ett afgörande val, hon skulle kanske aldrig kunna besluta sig att göra ett nytt — det skulle således kunna hända att hon som ogift hela sitt lif igenom komme att falla bröder och svågrar till last. — Om fru Wendelin utkämpade någon het debatt i och för utstyrselns lyckliga genomdrifvande, spred sig aldrig utom döbattangerna, eller om hennes bröder och svågrar gladeligen skänkte sin lilla skärf, för att slippa att som arf och ego få deras egen, kära Klothilde. — Alltnog, fru Wendelin trädde in till herr Liwenburg, i det hon sade, att man beslutit skänka Klothilde en tillräckligt stor summa för det blifvande unga parets bosättning o. s. v. Herr Liwenburgs panna blef ttu åter som ett skinande ljus och han framkastade vinkar om, att han
Källa: Project Runeberg ·
