Sida 29
Till publiken
samme toge vara på sin popularitet, runkade på hufvu-det öfver staten och dess bevillningar, talade om dårhus-messiga företag och undrade hvar det slutligen skullo bära hän, anförde Amerika som en mönsterstat och sökte inträde i Nyliberala klubben och sällskapet »Föreningen för folkets väl» samt försäkrade sin fästmö, blifvande föräldrar och slägtingar, att han förr skulle dö än mottaga den ringaste utmärkelse af den nuvarande styrelsen, ja, inte ens så mycket som ett »hofskomakare» en gång, äfven förutsatt, att han skulle ha den glädje att se stadens samtliga skomakare spricka af afund deröfver.
Möjligtvis voro Klothilde och hennes slägtingar belåtna med detta beslut, eller också höllo de god min i t;lakt spel. Men den unga fästmön sade honom samma qväll hvilken oerhörd glädje det gjorde henne att veta det han blott genom henne kunde blifva en af stadens borgare samt huru lycklig hon kände sig öfver, att han hade henne att tacka för allt. Detta blef snart ett af hennes favoritämnen, som endast tystades när han i soffhörn eller fönstersmygar arrangerade älskogsscener, då hon också kunde försäkra, att hon å sin sida, utan honom, vore ett intet.
Herr Liwenburg, hvars tid inte längre upptogs af hemlighetsfulla arbeten, började så småningom återtaga vissa intressanta ställningar i gathörnen; men då Klothilde sade sig afsky skärpskytteuniformen och detta dag-drifveri och svimmade så ofta hon upptäckte något hemlighetsfullt minspel, som icke direkte vore riktadt åt henne, så ansåg herr Liweuburg bäst att tillbringa alla fristunder hos sin utkorade, nystande silke och beundrande mönster, under tal om den blifvande utstyrseln och den stundande äktenskapliga sällheten.
— Jag blir i alla fall min egen — tänkte han ibland och sökte placera på sitt ansigte ett muntrande leende.
— Klothilde är en präktig qvinna, flitig som en myra
Källa: Project Runeberg ·
