Sida 68
Till publiken
nerhet är detta fallet, om han fått korgen ett tjog gånger förut och ändå satt sig i sinnet att gifta sig med någon, som kan komma alla andra karlar att afiindas honom.
Hon tog emot mig som en äkta stockholmska tar emot folk, vare sig att hon står i en butik eller sitter i sin salong: med ett af dessa småleenden, som skulle lockat ormen in i paradiset, äfven om han icke haft vigtiga ärenden att derstädes uträtta, och hvilka sedermera gjort så många till ormar i paradiset. I butiken stod en landtpatron, hvars vagn höll utanför dörren och som nu innan han reste ut genom tullen skulle göra sitt sista uppköp. Han betraktade den vackra flickan med samma stora runda ögon hvarmed hans fröken dotter skulle besett modedockorna i vår butik, då de äro som allra elegantast, tog emot penningarne, som hon gaf honom tillbaka, och förklarade, att han skulle komma igen på den grund, att »mamsell var så vacker och triflig».
Många gånger hade jag frågat grefvinnorna X., Y. och Z., friherrinnorna A., O. och W. och fröknarne Ett, Tu och Tre, hvarmed jag kunde vara dem till tjenst. Men nu frågade den vackraste flicka i Stockholm — det tror jag bestäm dt att hon var, liksom att hon nu är den vackraste frun — hvarmed hon kunde vara mig till tjenst. Jo, naturligtvis genom att gifta sig med mig; men det kunde jag icke gerna säga henne, och så förklarade jag henne i stället, att jag ville köpa — handskar!
Den unga flickan brast ut i skratt.
— Jaså, ni hör till de skämtsamma kunderna! — utropade hon. — Ni begär att få köpa handskar i en butik, der man säljer--
Som sagdt, det gör detsamma hvad man sålde i den butiken, men handskar var det icke, det märkte jag först nu.
— Ah, ni begär allvar af kunderna, fröken — blef
Källa: Project Runeberg ·
