Sida 69
Till publiken
mitt något förlägna svar —; sådant pretendera icke vi
af våra på--gatan. Men kanske är det derföre, att
det är endast damer, vi ha att göra med.
— Ah, ni är således en yrkesbröder! Det skulle glädja mig, ifall ni icke började med att tala illa om qvinnorna. Det är ett dåligt uppslag till bekantskap med mig. Jag har nu i ett helt år stridt mot qvinnans underordnade ställning och skall alltid göra det med lif och blod.
— Jaså, med lif och blod! — Det blir väl med det lif som blixtrar i edra ögon och med det blod som rodnar på edra läppar och kinder? Ämnar ni äfven strida med händer och fötter, af hvilka jag har den äran att se de förra i verkligheten och de senare i aningen, så blir edra motståndares nederlag ohjelpligt.
Aldrig förr hade jag sagt en sådan komplimang, så modehandelscommis jag är. Jag tror knappt, att jag skulle fätt korgen någon gång, ifall jag utlåtit mig på det viset vid föregående liknande tillfällen. Nu lyckönskade jag mig till, att det förut gått som det gått, och jag betviflar högeligen, att jag någonsin förut varit riktigt kär.
Säkert är, att Fannys—jag fick snart veta, att detta var hennes namn — stora mörkblå ögon antogo ett något förvånadt uttryck, då hon hörde mina ord.
— Hm! — sade hon — ni sade nyss, att ni var en yrkesbröder.
— Jag är det, min nådiga. Jag är för resten allt hvad ni vill, och skulle vilja vara icke så obetydligt mera.
— Ni är äregirig, tror jag. Föröfrigt förmodar jag nu, att ni är butikägare, ehuru jag till en början icke trodde det!
— Jaså, jag ser icke ut att kunna vara en sådan?
— svarade jag och kände ett stygn igenom den knöl som
Källa: Project Runeberg ·
