Sida 71
Till publiken
butaut alltid är, — kom blott icke alltför ofta med er qvickhets skarpa klinga, ty då ger ni ilera hugg än edra läppars balsam kan hela.
v — Tyst, tyst, innan ni blir alltför balsamisk! — af-bröt Fanny och såg ånyo gäckande ut. — Ert tal påminner i alla fall endast om sömnens balsam, och för att hålla mig vaken blir jag kanske tvungen att använda den der klingan, som ni talade om. Hur trubbig den än må vara, tyckes den dock vara tillräckligt verksam emot er!
En dåre kan fråga mer än sju vise kunna svara på, och en qvinna kan svara på mer än sju karlar ha sagt.
Jag teg derför försigtigtvis vid detta utfall.
Men jag måste åter upplåta min mun, då hon frågade, hvad jag verkligen ville köpa i hennes butik.
Jag hittade i hast på någon liten artikel, köpte och betalade den. Innan jag gick, ville jag dock gifva henne något att tänka på. Jag yttrade derför:
— Jag har gudnås ingen anledning att dröja här längre. Min tid tillåter mig det icke heller. Eljest skulle jag gerna ha velat berätta er en liten historia, som troligen skulle intressera er.
— En historia, som skulle intressera mig? Hvarföre mig särskildt?
— Jo, en liten roman.
— En roman, som intresserar mig?
— Åh ja, efter som ni sjelf spelar en roll deri.
— Hvad säger ni? — utbrast hon och såg mycket allvarsam ut.
— Men en mycket oskyldig roll, naturligtvis. Komanen skulle kunna fylla sin plats bland läsning för barn och ungdom.
— Ni talar i gåtor — fortfor hon och bet sig i läppen. — Jag tycker icke om sådane, då de framställas af obekanta herrar, det kan jag försäkra er.
Källa: Project Runeberg ·
