Sida 75
Till publiken
▼ar bekant för att mot ain nästas rykte mera använda dissekerknifven än den helande salvan samt hvilken aldrig begagnat den kristliga kärlekens mantel att öfver-skyla andras fel och svagheter.
Jag gjorde Fanny fyra eller fem besök, hvartdera på några minuter, innan den utsatta dagen inföll. Då jag sista gången lemnade butiken, mötte jag till min förargelse min vän Oskar, om hvilken jag i början af denna sanningsenliga berättelse talade. Han tycktes förbluffad, då han såg hvarifrån jag kom och gick med en missbelåten min fram till mig.
— Jag har i förbivägen .varit inne i butiken der och köpt mig litet småsaker — yttrade jag med den oskyldiga min, som endast en förälskad, hvilken fruktar för att se den stora hemligheten röjd, kan antaga.
— Ja, der är en mycket vacker flicka inne — svarade han och kastade en forskande blick på mig.
Olyckligtvis tjenar en förälskads hemlighetsfullhet ofta ingenting till. Jag kände, att jag rodnade och att om mitt hjerta också icke låg som en öppen bok för honom, så hade han dock läst titeln, och denna var ju »Fanny». «
Vi skiljdes åt efter att ha gått några gator tillsammans och togo temligen kallt afsked från hvarandra. Ack, jag yttrade i början af min berättelse, att jag trodde Oskar vara min verklige vän och att han icke borde vara min afundsman, derföre att vi icke voro i samma slags affär. Jo, jag tackar! Äro icke kärleksaffärer gemensamma tor alla och skola icke karlarne missunna hvarandra så länge det finnes qvini^r till på jorden!
Ändtligen var sönaagen inne.
Var det längesedan mina läsare och läsarinnor hade hjertklappning? Om det icke är öfver femtio år sedan, bören I utan tvifvel erinra eder huru densamma kändes, då det afgörande ögonblick i er kärlekshistoria nalkades.
Källa: Project Runeberg ·
