Sida 77
Till publiken
karlen med blicken, tills han gick in i nästa butik. Han var tydligen en tråkig granne och kurtisör — nå, det kunde man se på hans yttre — och nu hade flickan spelat honom det sprattet att oförmärkt fasta pappersstjer-nan på hans hatt!
— Aha — utbrast Fanny då hon hörde detta och rodnade litet.
— Min vän fortsatte: Som du vet är jag ingalunda blyg af mig, då det gäller fruntimmer, hvarföre jag steg in i butiken och frågade den vackra flickan hvad hon i all verlden gjort med karlen. Hon blef i början litet förlägen, men brast ånyo ut i skratt då hon tänkte på sitt lilla puts. Hon förklarade, att han ständigt besökte henne i butiken, att hon icke kunde tåla honom och att hon nu fästpappers-stjernan i hans hatt för att förarga honom, så att han icke skulle komma igen. Då han flnge se, att man fört spektakel med honom, skulle han helt visst genast inse att det var hon som gjort det, och som han vore mycket snarsticken af sig, skulle han icke mera komma igen! Du finner, att detta var ett förträffligt uppslag till brytande af en bekantskap. Jag stannade en half-timma och språkade med den förtjusande flickan, hvilken är lika qvick som vacker och vi skilj des åt såsom rätt förtroliga. — Jag frågade honom hvar den butik, hvilken utgjorde ramen kring den vackra tafla han målat, var belägen, men han antog en hemlighetsfull min och svarade, att han icke ville tala om det, men lofvade att framdeles presentera mig för den unga damen, ifall han komme att fortsätta bekantskapen. Denne presentation har dock icke blifvit %f; sådane löften kan man aldrig lita på.
— Men hur har ni fått reda på, att det var jag som . . .
Fanny afbröt plötsligt den påbörjade frågan. Fastän hon naturligtvis måste inse, att jag hade reda på hela
Källa: Project Runeberg ·
