Sida 79
Till publiken
* er. Jag hade nemligen möjligen, Oaktadt Oskars lysande beskrifning öfver er, kommit att göra det, ifall jag icke händelsevis en vacker dag råkat en vän, som nu är bosatt på landet. Han berättade mig, att han varit uppe i Stockholm några veckor och nu bodde i ett hus, som just låg vid —gatan, ‘icke så fasligt långt från er butik.
Nu blef lilla Fanny pionröd. Hon kastade en bedjande blick på mig. Ah, hvad det är herrligt att veta sig vara stark inför en flicka, äfven om hjertat är aldrig så svagt! Qvinnorna glömma aldrig, att det starka är det sköna värdt.
— Var lugn, min nådiga — yttrade jag — ni behöfver lika litet vara ledsen af detta kapitlet i er historia som öfver min bekantskap med det första. Nåväl, jag besökte en dag min vän i hans logis; vi hade mycket att språka om och började slutligen tala om Stockholms skönheter — jag menar icke sådana som t. ex. utsigten från Mosebacke, utån de lefvande, varma, rodnande, alltid älskade och ibland äfven älskande sköuhe-terna. Min vän är gift, har en vacker hustru och två barn, och ändå hade han gått omkring i staden och sett på vackra flickor — i all oskuld förstås, men ändå! Fruarne i landsorterna göra bra orätt som icke följa sina män till hufvudstaden!. . . Han blef alltmera eldig i sina beskrifningar och slutligen utbrast han entusiastiskt:
— Men se, den mest förtjusande af dem alla, den har jag gjort bekantskap med, ja, tillochmed sexat med på Lidingöbro!
— Men tant var med! Tant var med! — utbrast Fanny med döende röst, då hon hörde dessa ord.
— Naturligtvis var tant med — förklarade jag i samma ton som om jag läst upp en trosartikel. — Var således lugn, miu fröken, och hör vidare.
Fanny gjorde en svag nickning och jag fortsatte:
— Saken var den, fortfor min vän, att jag flera
Källa: Project Runeberg ·
