Sida 49
Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt)
0 vigheten. Det frö som var nedlagdt hos gossen Ekman antydde redan vid sin första grodd eller den tid,v då han med sotkol och saften af skogens blommor och bär utförde sina tankars fria fantasier, den blifvande konstnären. Men den af detta frö uppspirande plantan skulle säkert för alltid vissnat och dött, om ej den äldre brodern, Fredrik Ekman, med en sällsynt och sjelf uppoffrande kärlek åtagit sig dess ömm$ omvårdnad och hägn. Förvissad som han var, att redan en och annan finsk konstnär fått med Farinelli utbrista:
»här lider konsten ofta tvång; här får den tigga mången gång»,
beslöt han att så tidigt som möjligt flytta den dyrbara plantan i en bördigare jordmån, der hon, i en varm och mild lifsluft, finge inandas ett nytt och hittills aldrig anadt växtlif.
Det var Sverige som nu, likasom så ofta tillförene,
1 sina moderliga armar upptog ett af Finlands fattiga barn. Här i den på sin tid ryktbare Lorenzo Hammarskölds hus, ett samlingsställe för den så kallade Nya skolans banérförare, många skalder, litteratörer och konstnärer, fann den finske gossen ett hem, som till och med en och annan rik mans son kunnat afun-das honom, och i Akademiens för de fria konsterna lärosalar erhöll han af Westin, Sandberg, Fahlcrantz m. fl. a}l den grundliga undervisning hans tidigt vaknade kunskapsbegär fortfarande och med rastlös ifver ständigt eftersträfvade.
»Phoebus körande solens spann» var det första täflingsämne han i sitt nya fädernesland behandlade. Efter fulländningen häraf erhöll han det för ändamålet
é
Källa: Project Runeberg ·