Sida 52
Ur Kapten Puffs minnen (med porträtt)
öfverenskomma med konstnären, angående det storartade arbetet.
Många år hade förflutit, sedan mungigan tonade på fältskärsbostället; nu blef det vid Mäster Samuels* gatan i Stockholm jag för andra gången såg och återfann
Robert Wilhelm Ekman.
#
Renlighet och ordning hade i alla tider varit rådande i professorskan Pippingskölds hem, men aldrig hade man der så fejat och stökat, skurat och dammat som under den föregående veckan. Öfveralft sågs den goda och outtröttliga Beate Sofie utdela sina befallningar, och öfverallt hastade ung och gammal att hvar och en i sin stad efterkomma dessa, rigubben i spetsen för gummorna i drängstugan icke förglömmandes. Grytor och kastruller skramlade i köket, pastejer och bakelser tillreddes och pepparkakor bakades i större och ymnigare mängd än till den vanliga sommarkonsumtionen på Kuppis. Silfret sken på hyllorna i skänken, glas och kristaller företedde ej den minsta fläck, möblerna voro befriade från sina öfverdrag och i alla vinklar och vrår såg man
— — •— — »långa rader utaf ros och blader».
Den 22 Oktober 1848 var skön och varm,, och dess afton var det ej mindre. Solen sänkte sig mot sin nedgång och de sneda ljusstrålarne gåfvo åt den ännu gröna gräsmattan ett lätt skimmer, som !med sin glans reflekterade mot fönsterrutorna. Intet moln
Källa: Project Runeberg ·