Sida 205
Ræfsta balkær
Ræfsta B. XXIII.
205
sakær uara. sum a fæmtinne gær ræt. Nu möta hanum ængin ansuar a þinginu ælla fæmtinne af þæs alwm, sum stæmt uar, nu kære han at han gærþe egh hanum ræt, þa skal han dylia, at han uisse egh, at hanum uar þing stæmt, ælla ok at ,,mik uar förra til eþa saght, æn þu stæmde 5 þing", ælla ok at »iak uar siukær sialuær", ælla iui döþum såt, ælla uar a flæti fear sins: þæt æru hans lagha forfal. Orkar han egh eþe, þa böte þrea markær ælla uiti mæþ eþe fiughurtan manna, at aldær þæn rættær, sum hanum uar skildær, han uar hanum buþin a fæmtum, ok wlte sialuær io at »þu uilde egh uiþær taka". Nu biuþær han hanum ræt ok han uill egh uiþær taka, utan stæmnir ok sökir æftir up a han þry þing ok þreia- fæmtir, hætte uiþ þrim rnar-kum firi huart þingit. §. 1. Nu æn han uill egh ræt gæra i första þinge ælla förstu fæmt, þa skal han stæmna annat 15 þing ok sitia andra fæmt; gör han egh æn þa hanum ræt, þa ær han sakær at siax markum. Siþan skal han stæmna þriþia þing ok sitia þriþiu fæmt; will han æn þa ræt gæra ælla biuþær landzs lagh firi sik, þa ma han egh firi lagha soknina fallin heta. Kære hin til hans, hui han giorþe egh 20
suffixet -gi 1. -ki, i isländskan ekki, för eitki, se Rydqvist: Sv. Spr. L. bd II s. 525f., Bugge iAr-kiv IV s. 128. Af ingti uppstod nysv. inte, hvilket såsom pronomen associerat sig ined öfriga neutralformer på -t, ss. något litet och dylika, samt i följd däraf fått formen intet. Då denna form användes såsom adjektivpronomen, associerar den sig ytterligare med formerna ingen och inga, i följd hvaraf i våra dagar uppstår formen inget, se Noreen: Orddubletter s. 30.
2. ængin ansuar o: inga genmäl en.
6, 7. Märk den anakolutiska öfvergången från direkt till indirekt anförande, från första till tredje person.
10. Man kan vara tveksam, om icke orden ok wlte sialuær at böra räknas med till edsfor-muläret, i hvilket fall subj. þu vore underförstådt. Men då i två handskrifter han utsättes såsom subj., har jag anbragt citationstecknen i enlighet därmed.
12, 13. Öfvers, utan stämmer och lagsöker honom på tre ting och tre fämter
19. Landzs lagh n. pl. 1) Allmän lag: a) landskapets allmänna lag, b) rikets allmänna lag, c) landsrätt i motsats till stadsens lagh. 2) = lagh o: ed i rättegångsmål (här).
19, 20. Öfvers, då må han icke dömas skyldig [att böta] för lagsökningen, (som skulle ske med tre ting och tre fämter).
Källa: Project Runeberg ·