Tillbaka Read Runeberg

Östgötalagen med förklaringar

Originalsida 213
Originalsida 213
Originalsida 212
Originalsida 213
212–213

Sida 213

Bygda balkær

Bygda B. I.

213

egh landboin iorþattaran i þingum ælla fæmtum, þa böte firi lagha soknina; uara landboin han, þa böte iorþattarin; skil þem a, þa uiti hæræzs næmd, huat þær ær sant um. §. 6. Nu skal sua at ægh þerra mællum uara osurin æru uiþær, sua sum þerra surin æru uiþær, sua ok at hofþum. 5 Nu æn þem skil a, þa skal mæþ ramarkum in ganga um halua andra alin, ok egh ut, utan allum sæmi a; sua a drups rum mællum tuæggia bonda uara, þær sum þe byg-giàs gen. Liggær by sua, sum han uar bygdær af forna fari ok lagh surin ær niþær, þa gange til iamnaþa ok egh io til rufs. Sættia þer garþ at rættum skialum, þa gærþe huar, sum han a i bynum til, þæn næmir soln, sum næmir a, ok þæn fiærmir soln, sum fiærmir a, ok ut mæþ ramarkum gange egh, utan allum sæmi a.

4. Ægh f. 1) Ägg å skärande värktyg. 2) Den kanten af tomterna i en by, som går vinkelrätt mot gatan, så väl vid båda ändarna af byn som mellan tomterna; at ægh )( at hofþum. Så synes — säger Schlyter i Ordb. — detta böra förklaras, ehuru det alltid lär blifva omöjligt att vinna fullt ljus i alla till byarnas forna anläggning och andra därmed sammanhängande ämnen hörande frågor.

4, 5. Konstr. o. f or kl. Nu skal sua uara at ægh þerra mællum, [sum ramærki] osurin æru uiþær, sua sum [at ægh] þerra [mælhim, sum ramærkï] surin æru niþær d. v. s. äggen mellan tomterna, där råmärkena ej äro med ed nedsatta, bör vara sådan som äggen vid ändarna af byn, där hufvudråmär-kena med ed nedsattes. Då två hdss. i st. f. osurin och surin hafva osvurnir och svurnir, underförstås naturligtvis i dem det

maskulina ramarkar i st. f. det neutrala ramærki.

5. Huvuþ (se sid. 113b) betyder här yttre kanten af en by, som går långs efter alla tomterna; at hofþum )( at ægh.

7. Alin^ gen. sg. o. n. pl. alnar (isl. alin, alun o. oln, got. aleina och med motsvarigheter äfven i Öfriga germanspråk, ja äfven lat. Aa, gr. àksvrj) f. egentl, underarm, sedan aln; jfr äfven tum, fot, famn s.s. måttbestämningar.

10. Far (isl. =) n. l) Gång, lopp. 2) Sätt, sed; det fsv. uttrycket af forna fari (med svag böjning af adjektivet) motsvaras af isl. at fornu fari (med stark böjning).

10, 11. D. v. s. byns gamla delning skal jämkas och ej alldeles upprifvas.

11, at rættum skialum o: vid rätta gränser.

12, 13. ,,närmare solen" d. ä. åt söder )( ,,längre från solen" d. ä. åt norr.

Källa: Project Runeberg ·