Sida 74
67
é
Af intresse är att iakttaga, huruledes israndens form tydligt påverkats af markens höjdskillnader, som dock i dessa trakter äro ganska obetydliga och ej öfverstiga ett eller annat bandratal meter. Sålunda framgår af moränernas läge, att isranden inom den breda Vänerdalen skjutit fram ett par mil mot söder i en stor båge mellan Kroppefjället väster om Vänern och den så kallade landtryggen i Earlsborgstrakten. Mindre utbuktningar å denna båglinie framträda mellan Billingen och KinnekuUe samt ännu tydligare midt för Kinneviken, där isen trängde fram ifrån Vänerns djupaste, kilformiga, östra del. I Vätterns dalgång har isranden också påtagligen framskjutit i en bukt mot söder, ehuru de särskilda moränryggarnas samhörighet på ömse sidor om sjön ännu ej är så säkert känd, att man här lika noga i detalj kan bestämma den för så många tusen år sedan försvunna israndens form. Särskildt återstår att undersöka den södra ryggens fortsättning mot öster samt utröna, om densamma motsvarar någon af de hittills kända ändmoränerna i Östergötland eller kanske snarare har sin fortsättning på södra sidan af Omberg.
Ofvanpå och söder om detta berg har man nämligen iakttagit från nordväst kommande glaciärrefflor, hvilka väl snarast blifvit bildade af samma is som ifrågavarande mot dem vinkelräta ändmoräner.
På östra sidan af Vätterdalen fortsätta moränerna ett godt stycke i riktningen emot nordost. Särskildt väl utpräglad är här den blockrika moränrygg, som från Motala kan följas först emot norr utmed sjön Borens västra strand och som därpå gör en tvär omböjning långs sjöns norra strand mot öster med efter hand allt större dragning mot sydost. En sydligare linie finnes söder om sjön och fortsättes antagligen af den rad af kullar, som ett stycke väster om Linköping förbi Malmens exercisfält enligt kartorna framgår i sydostlig riktning.
I denna trakt upphör dock den inom Skandinaviens gränser hittills kända, omkring 500 kilometer långa delen af den stora ändmoränen, och intet försök har ännu gjorts att följa den vidare.
Sambandet mellan denna moränlinie och den förut omtalade sydbaltiska, är därför ännu icke direkt påvisadt, om också flera olika förhållanden finnas, som synas svåra att förklara, så vida ej den baltiska isströmmen varit samtidig med den stora skandinaviska ändmoränen.
Härpå tyder väl äfven den tvära omböjning, denna senare, såsom nyss nämndes, vid Boren gör ned emot Östersjödalen, just i en trakt, öster om hvilken man kunde vänta sig en inverkan, af de betydande ismassor, som från norra Sverige måste söka sig ett gemensamt aflopp ned genom den stora baltiska dalgången.
Källa: Internet Archive ·
