Sida 47
VII
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 47
stämma skall vara hatets och söndringens? Vilja vi icke att hela vår kultur skall vittna om det bästa inom oss? Men då måste vi äfven låta småsinnet och agget öfvervinnas af det högsinne och ädelmod, vi hittills med stolthet kunnat kalla svenska egenskaper!
Att i denna ideala anda — ehuru på de dagliga värfvens grund — arbeta för skandinavismens slutliga förverkligande, detta är den enda oss värdiga storpolitiska tanke, som återstår oss, den, som slutligen skall föra till nordens »förenade stater» och sålunda kanske ställa oss i spetsen vid framryckandet mot det större måöler. Europas förenade stater 1
Och denna tanke måste, med en naturlags nödvändighet, förr eller senare vakna hos hela vårt folk. Ty den är själfbevarelsens tanke i lika grad som broderlighetens. Låtom oss därför, ju förr dess bättre, samla oss omkring detta mål! Det är tänkbart att vi icke nå det. Men nå vi då till slut minnas att
Det är stoltare, våga sitt tärningskast,
än att tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng som brast, än aldrig spänna en båge.
(Se Ett folk af Verner v. Heidenstam).
Källa: Project Runeberg ·