Sida 46
VII
46 ELLEN KEY
De flesta af de förhoppningar och föresatser, med hvilka de då framåtviljande hälsade den nya riksdagsordningen, blefvo icke förverkligade.
1905 blef åter ett stort märkesår i vårt folks historia. Men nu är det icke under glädjande utan smärtsamma känslor, vi svenskar fattat allvarliga föresatser. Dessa äro af mycket olika art och peka åt mycket olika mål. Jag talar endast om dem, radikalerna sikta mot. Oss har nu ändtligen det stora timat att vårt land — fasör första gången på länge — fått en regering af ännu unge män med friska krafter och nya mål, män ledda af idéer, icke af politisk spelarlidelse.
Men skola dessa män lyckas föra sina ideer till seger, då kräfves en verklig samling af alla landets framåtviljande — de nå vara liberaler, radikaler eller socialdemokrater — en samling omkring fruktbara tankar. Då får ingen framstegsviljande spilla krafter på att underhålla söndringen i norden. Då måste enhvar sådan inse sanningen i orden:
Mitt folk du skall vakna till ynglingadåd den natt du på nytt kan gråta.
Under det gångna året ha många tårar ljutits i Sverige. Men harmens tårar äro skymmande; endast sorgens eller ångerns tårar klara blicken. Först när vårt folk slutar att anklaga och börjar själfransaka, skall det beträda den väg längs hvilken vi alla kunna göra allvar af det löfte, diktarn å våra vägnar gifver:
»Vi svika dig ej på den färden, du folk, du land, du språk, som blef vårt,
du vår andas stämma i världen!»
När denna vår andas stämma ljuder ute i världen — såsom dikt och tanke — vilja vi väl att denna
Källa: Project Runeberg ·