Sida 61
Bilagor
NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS EFRAMTID 61
fått många afläggare, senast så långt mot norr som i Tornedalen, norr om Haparanda (Matarengi), hvarest den räcker handen åt Suomi, som också redan länge varit med i arbetet.
Danmark har härvidlag gjort en insats till gemensam lycka för hela norden. Och denna stora tanke — tanken att det meniga folket skall väckas till lefvande medvetande om sin nationella egendomlighet och upplysas så att det förstår sig själf och sin tid och utrustas till ett fruktbringande arbete under den stora täflingsstriden i världen — den tanken äro de nordiska folken hittills gemensamt ensamma om och dela tillsammans äran, tills andra och större folk börja få opp ögonen för den nordiska högskolans nationella och själsodlande betydelse.
Liksom högskolan i de tre landen, med deras underbart sammanknutna saga, blifvit rest på den gemensamma nordiska urgrunden, som aldrig har kunnat och aldrig kan förneka sig själf, så utgår åter från den en målmedveten, samlande kraft som omsluter Norrönafolken i ett fritt fostbrödraskaps band.
Medan det ofvanstående sattes, visade det sig att det blef svenska tonkonstnärer, som först bröto isen och att de i Köpenhamn blefvo festligt mottagna under starkt betonande af det oslitliga brödrabandet mellan nordens folk! Förhållandet hedrar de svenska konstnärerna som den danska allmänheten.
För oss svenskar borde det icke varit ofattligt att Danmark i somras kände sig Norge närmast — alldeles som vi svenskar, af samma historiska skäl, städse känna oss Finland närmast och aldrig kunna upphöra att hoppas att Suomis röst en gång skall kunna fritt ljuda med i den nordiska kören. Att denna Danmarks sympati för Norge tog sig vissa för Sverige sårande uttryck, är intet skäl för att Sverige skall ondgöras på hela det danska folket. Än mindre finnes något skäl härför i
Källa: Project Runeberg ·