Sida 60
Bilagor
60 2 ELLEN KEY
gemensamt nordiska mötena, som samlat fackmän till vänskaplig samvaro än i ett, än i ett annat af de tre länderna.
Men just då jag omnämner detta, som alla vänner af fred och god sämja mellan de tre skandinaviska folken djupt beklaga, gläder jag mig öfver att kunna påpeka: att det nordiska skolmötet i Köpenhamn just i år var så talrikt besökt som knappast någonsin förut, också af svenskar (för att ej tala om finnarna) och aflopp så harmoniskt som tänkas kan.
Det var folkskolans lärare, som möttes. Stora och betydelsefulla och svåra att öfverskatta äro dessa sammankomster mellan den uppväxande ungdomens vägledare från alla trakter i norden. De pedagogiska frågor, som genomtränga tiden, diskuteras här på tre språk, och ändå förstå alla hvarandra, åtminstone med litet god vilja. Äfven om den nordiska enhetskänslan under krisen 1905 icke varit nog stark till att låta vetenskapsmännen finna hvarandra på vanligt vis, så är likväl detta skolmöte ett ojäfvigt vittnesbörd om hur djupt medvetandet om de nordiskt-gothiska folkens släktskap trängt ned i de djupa leden öfver hela norden. Säkert är, att något liknande knappast kan påpekas hos andra, om också lika närbesläktade folk. Har man väl någonsin hört talas om franskitaliensk-spanska skolmöten? Eller blott fransk-belgisk-schweiziska, för hvilka språket alldeles icke vore något hinder.
Men allt detta står i förbindelse med folkhögskolan och dess arbete i norden under de sista människoåldrarna.
Det var för att stärka den danska nationaliteten i Slesvig, som den första folkhögskolan upprättades för sextio år sedan. Och det var för att återuppresa det danska folket efter den svåra förlusten år 1864, som en skara unga entusiastiska män drogo ut i landet och på skolbänken samlade allmogens fullvuxna ungdom.
Alla, som af egen erfarenhet känna de grundtvigska högskolorna, veta att nordens innerliga och väsentliga enhet är en bärande grundtanke i deras folkuppväckande verksamhet. Nordens historia som ett samspel af de tre folken i goda och onda dagar, i strid och frid, nordens tre språk som grenar på samma moderstam och nordens framtid som betingad af ett fritt brödraförbund — detta blef lagdt de unga varmt på sinnet här i det lilla danska fosterlandet. Och vår folkhögskola fortplantade sig och växte i granens så väl som i björkens och furans skugga. På Sagatun vid Hamar och i Herrestad vid Vadstena upprättades Norges och Sveriges första högskolor på sextiotalet, och de hafva sedan dess
Källa: Project Runeberg ·