Read Runeberg

Några tankar om skandinavismens framtid

Originalsida 7
Originalsida 7
Originalsida 6
Originalsida 7
6–7

Sida 7

I. Tal vid arbetarkommunens demonstration för freden i Göteborg den 19 juni 1905

NÅGRA TANKAR OM SKANDINAVISMENS FRAMTID 7

någondera sidan vore ett brott mot civilisationen och högförräderi mot fäderneslandet;

2) att endast på grundvalen af ärligt erkännande af norska folkets fulla rätt till själfständighet söka afveckla ännu befintliga svårigheter, till gagn för såväl Sverige som Norge.

Blott genom en sådan försonlig och rättfärdig politik kan ett verkligt brödraskap uppstå mellan de båda närbesläktade folken och därmed fred och trygghet garanteras den Skandinaviska halfön.»

a * *

Under den följande tiden fattades rundt om i landet af arbetare och äfven allmoge liknande resolutioner. Huru upphetsad stämningen redan vid denna tidpunkt var, kan bland annat inses af sådana drag, som att ett par välklädda damer tillropade i Göteborgståget deltagande kvinnor: att de »borde blygas att taga del i denna fosterlandsförrädarnas demonstration» och att en välklädd herre spottade en af de demonstrerande kvinnorna i ansiktet!

Detta var dock obetydligheter mot hvad som hade skett den 15 juni vid den »fosterländska» öfverklassens demonstration. De Alinskt-Kjellénska lärorna om att Sverige aldrig behöft ge Norge den själfständighet det ägt, emedan stormakterna försäkrat oss om Norge som lydrike o. s. v. voro framförda, resolution var fattad, sången slut och lefveropet höjdt för konungen. En enfaldig arbetare ropade då: »Ned med Sveriges konung!» En välklädd herre gaf honom ögonblickligen ett slag i ansiktet och inom ett par minuter var hopen i fullt raseri. Ehuru polisen sökte bortföra arbetaren, trängdes massan omkring honom under skrän sådana som: »lyncha honom; hugg den djäfvulen; trampa honom; häng honom; slå honom fördärfvad» och samtidigt bearbetades han med knytnäfvar, käppar, ja, stenar. Bland »herrarna» syntes äfven ett par studenter. När en arbetare med sitt barn på armen yttrade: »har karlen förbrutit sig, så tar väl polisen hand om honom men det är skamligt att så många anfalla en», besvarades dessa kloka ord med ett käppslag från en välklädd herre. Slaget träffade både fadern och barnet!

Med blodet strömmande ur flera sår i ansiktet och följd af en skränande hop fördes arbetaren, som orsakat tumultet, af polisen till vaktkontoret, där åter en herre trängde sig fram och på nytt började misshandlingen.

Samtidigt hade på annat håll af heden en arbetare utropat: lefve Norge sedan ett lefve Sverige förklingat. Under antagandet att en medarbetare i Ny Tid utbragt detta lefve för Norge, höjdes

Källa: Project Runeberg ·