Sida 114
Om Göran Domprost
114
Jonsson till anförare och tillika till Östergötland, nemligen ett uppmaningsbref att fördrifva konung Gustaf. Många uti Östergötland hade nog lust härtill; men tvenne ting voro, som tillintetgjorde de upproriskes anslag. Först att deras egen anförare, borgmästaren J\ils Arfvidsson i Jönköping, var konungen hemligen tillgifven och underrättade honom om allt. För det pndra, att herr Holger Carlsson Gera till Björkvik och Måns Johansson Natt och Dag till Bro, tvenne redlige och der i landet mycket ansedde herrar, kraftigt och troget arbetade emot upproret.
Ture Jönsson fägnade sig emedlertid ej litet öfver det understöd, han sålunda väntade från Småland; mest räknade han dock på sina söner. Han ägde trenne, alla mägtiga och ansedda män. Den äldste, herr Johan Turesson, var en skön, ansenlig och tapper herre. Uti sexton år hade ban med största ära tjenat hos främmande lurstar, konungar och slutligen hos sjelfva kejsaren. Är 1525 kom han hem, ville dock straxt fara ut igen; men konung Gustaf gjorde allt för att behålla den krigserfarne herren uti riket. Han gaf honom stora förläningar, upptog honom uti rådet, och understödde det giftermål, som snart bragtes å bane mellan lionom och Sten Stures enka fru Kristina Gyllenstjerna, och sålunda fästad, stannade herr Johan qvar uti sitt fädernesland. På denna sin son byggde Ture Jönsson stora förhoppningar, hälst efter giftermålet med Kristina. Alla Sturens anhängare skulle hädanefter äfven blifva hans, och Johan samt Kristina .skulle snart, af afundsjuka mot Gustaf, deltaga uti de andra missnöjdes stämplingar. Så trodde Ture Jönsson. Han bedrog sig. Sonen och qvinnan öfverträffade fadren och gubben både uti trohet och förstånd. Herr Johan varnade sin fader ömt för dessa oförnuftiga, förderfliga företag, och på Kristina Gyllenstjernas trohet mot konung Gustaf kan ej den minsta skugga af misstanka kastas. Så som hon förut visat sig, sådan för-
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
