Sida 115
Om Göran Domprost
115
blef äfven den ädla frun, dygdig, högsinnad och trofast i alla skiften.
Den andra sonen, herr Lars till Penningeby, liknade sin broder Johan. Likasom denne var ban förmäld med en annan fröken Kristina Gyllenstjerna; likasom denne, var han af konungen väl ansedd och gynnad; likasom denne, afskydde han alltid fadrens baksluga stämplingar och var sin konung trogen. Till dessa tvänne sina söner skref nu Ture Jönsson flera bref och sökte uppägga dem. Det var ett svårt prof för sönerna, dock beslöto de, att icke cn gång för fadrens skull bryta mot fäderneslandet. De reste genom natt och dag till konungen, lemnade honom brefven ännu ouppbrutna, samt lofvade att för konungens sak uppoffra lif, blod och allt, fastän deras far hade inlåtit sig i detta ovisa och galna företag.
Annorlunda uppförde sig herr Göran, Ture Jönssons yngsta son. Han var domprost i Uppsala, och vi hafva förut omtalat, huru han 152G derstädes ville disputera med konung Gustaf om Decretales *). Då Göran fick sin faders bref samt underrättelsen om upproren i Småland och Westergötland, trodde ban tidén nu vara inne att störta konungen, och ville Göran domprost dertill gerna göra, hvad han förmådde. Han for ut till sin sätesgård Björnö i Frötuna socken. Plär samlade han en hop förlupna bonddrängar och tog hundrade af dem uti sin tjenst såsom lifvakt. Fastän ingen fara hotade, tordes ban dock icke länge dröja uti gården, utan drog ul till en skog derbredvid, högg ned stora bråtar omkring sig och ditförde allehanda lifsmedel. Hat emot och fiuktan för konungen ängslade den stackars domprostens hjerta.
Gustaf trodde i början, att Göran gjorde så af fruktan, att få lida för fadrens brott- Han sände honom derföre bud ali hålla sig slilla: han hade af konungen inlet ali frulila. Tillika medföljde bref från
*) Se sidan 84.
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·
