Tillbaka Read Runeberg

3. Lutterska tiden. Första Afdelningen. Gustaf I och Erik XIV

Originalsida 197
Originalsida 197
Originalsida 196
Originalsida 197
196–197

Sida 197

Om prinsessan Cecilia

197

de med knäfall bådo om Johans försköning, men fåfängt. Det syntes, som den djupt förolämpade fadren ämnade straffa honom till lifvet.

Då nu Erik förnam, att saken blef så allvarsam, och kanske insåg sitt eget förhastande, ville han godt-göra det igen. Han skref och sade öfverallt, att gref Johan hade sökt någon af kammarjungfrurna, ej fröken Cecilia sjelf. För att försvara hennes heder mot det iråkade förtalet, lät han slå en skådepenning med hennes bröstbild på ena och Susanna i badet på andra sidan. Cecilia var, skulle det betyda, lika oskyldigt förtalad, som fordom den sköna Susanna. Ingen trodde honom. Mänga uttydde penningen som ett gäckerij Cecilias rykte var och blef förloradt.

Emedlertid fick gamla grefvinnan af Ostfrisland veta, i huru stor fara hennes mest älskade son sväfvade. Full af ångest, anropade hon många af de kringboende tyska furstar om deras bemedling, och snart kom från dem det ena sändebudet efier det andra till Stockholm för att utverka Jobans befrielse. Gustaf hade ej annat att göra än bifalla deras begäran. Men förut måste grefve Johan upp för konungen.' Denne mottog honom, omgifven af sina söner Johan och Magnus saint rikets råd och de högste hofmännen, och i deras närvaro måste han aflägga en högtidlig ed på både sin och prinsessan Cecilias oskuld. Härefter blef han förklarad fri, och hastade utur riket.

Eriks beständiga tilltagande obetänksamhet och bitterhet mot fadren ökade med hvarje år dennes bekymmer. Cecilias vanbeder rågade slutligen sorgekalken och gjorde året 1560 till det bittraste, likasom det sista. Denna olycka träffade Gustaf djupt. Straxt vid första underrättelsen kallade ban sin biktfa"der, mäster Johannes *) till sig. Då denne kom, trädde konungen emot honom med dessa ord: O, Johannes, min själ är bedröfvad allt intill döden; hvarvid tårarna brusto

*) Han var pastor i Storkyrkan.

Källa: Project Runeberg · ·