De stora uppfinningarna

hvilka undér sin kretsgång alltid på två ställen komma i beröring med orons axel. Denna axel har formen af en ihålig

cylinder, från hvilken dock ett större stycke är bortskuret. Det halfrunda parti, som ligger strax ofvanför den genom utskärningen uppkomna öppningen c och mot hvilket steghjulets kuggar anslå, är här den väsentliga delen. Pa var bild har just en kugge inträdt i halfrundeln och stött emot dess högra

insida för att i nästa ögonblick,

när i följd af orons svängning åt venster äenna sida går tillbaka, glida förbi dess kant och frigöras. Men i det samma har äfven

den följande kuggen stött emot halfrundelns venstra utsida och strax derpå, vid cylinderns nya svängning åt höger, i sin tur inträdt uti honom för att på samma 81, 82. Cylindergången. som ^en föregående lemna

honom, och så vidare i oändlighet. Hvar gång kuggarna på detta

sätt glida in i halfcylindern eller ut derutur, snudda de med sin afsneddade yta helt sakta vid halfrundelns kanter, men denna lätta beröring är dock tillräcklig att hålla oron i oaf-bruten gång.

Cylinderuren gå bättre än spindeluren, men öfverträffas af ankar ur en, när dessa äro väl gjorda. Afb. 83 visar en ankargång för fickur af det numera vanligaste slaget. Den lilla skifvan högst upp måste vi tänka oss som fastsittande på den här icke afbil-dade oron. Ankaret liknar till formen och sitt sätt att beröra steghjulets kuggar samma inrättning på loduren med den skilnaden, att sväng-ningstappen ej som der sitter i öfre änden af det vertikala stycket, utan i midten af tvärstycket, så att det helas rörelse liknar svängningarna af en vågbalk med sin tunga. Längdstycket slutar upptill med eri gaffel, som på flerfaldigt sätt beröres af den lilla tappen eller, som han kallas, häfstenen e. Dessa ögonblickliga beröringar mellan häfstenen och än den ena, än den andra af gaffelns skänglar utgöra den enda förbindelsen mellan verket och oron. Medan gaffelstycket af hjulet föres åt ena sidan, får

83. Ankargång.