Sida 144
8. Balongen
100 meter upp i luften. En förfärlig katastrof synes oundviklig; men lyckligtvis sänker sig balongen ett stycke fran
staden, faller långsamt ned på en äng, och gossen kommer
frisk och oskadd ifrån det svåra prof, hvarpå hans ungdomliga mod varit satt.
Luftseglingen blef snart ett yrke, och ett yrke, som kräfde ej blott djerfhet och kallblodighet, utan äfven skicklighet. De mest
bekanta af dessa luftfarare äro den ofvan nämde Blanchard
och hans hustru, hvilken fick ett mycket sorgligt slut, Jacques Garnerin och hans brorsdotter Elise, Robertson, Coxwell och Gypson, men framför allt de båda Green, far och son, samt på senare tid bröderna Godard och Nadar. Deras öden kunde erbjuda en Jules Yerne många ämnen till spännande skildringar.
Yi förbigå här denna sida af luftseglingens årsböcker, såsom för mycket in-
kräktande på vårt utrymme, men skola i stället fästa vår uppmärksamhet vid
det gagn, den nu hundraåriga uppfin-
ningen gjort vetenskapen och förbindelseväsendet, samt med några ord äfven omnämna de försök, som på senare tider gjorts att göra balongen styrbar.
Yi omnämde, att professor Charles redan vid sitt första uppstigande anstälde fysiska iakttagelser i de högre luftlagren. Expeditioner för detta ändamål ha äfven 96. Den unge Guérins sedermera anstalts, och särskildt namn— luftfärd. kunnig har bland dem den expedition
blifvit, som den 20 augusti 1804 på uppdrag af franska vetenskapsakademien utfördes af de båda fysikerna Gay-Lussac och Bio t för att undersöka, huru vida jordmagnetismens verkningar aftaga med den växande höjden. De utrönte, att det ej är förhållandet, och förde dessutom med sig tillbaka värdefulla uppgifter om fuktighets- och värmeförhållandena i de högre luftlagren. De hade stigit till öfver 2 800 meters höjd. För att uppnå en ännu betydligare höjd och öfver hufvud den största möjliga företogs strax efter den första uppstigningen en ny, som, för att balongen skulle så litet som möjligt be-
Källa: Project Runeberg ·