Sida 153
9. Mikroskopet och teleskopet
ningen förorsakade korsningen ändrat plats, så att de, som förut befunno sig i ena änden, nu befinna sig i den andra.
Men samma märkvärdiga egenskap, som kristallinsen och de andi a brytande medierna i vart öga ha att afleda de från ett föremål kommande ljusstralarna fran deras bana och förena dem i en punkt, ega nu äfven linserna i våra mikroskop och teleskop. Fatta vi till exempel ett litet frökorn mellan spetsarna af en fin passare och hålla det på ungefär tretio centimeters afstånd från ögat, så kunna vi knappast längre se det. Föra vi det derpå småningom närmare Ögat, så har det tydligen vuxit i storlek, men är dock ännu allt för litet att till färg och beskaffenhet kunna tydligt urskiljas. Men taga vi nu en tjock, kupigt (konvext) slipad glaslins i handen och anbringa den på det riktiga af-ståndet mellan^ ögat och det lilla föremålet, så utropa vi ovil-korligt: »Ali, sa vackert!» Ty detta glas sätter oss i stånd att tydligt se det lilla frökornet och tillika i en storlek, i hvilken det aldrig skulle visa sig för blotta ögat. Nedan stående teckning skall närmare förklara saken.
k
100. Synvinkelns förstoring genom en konvex lins.
Vi se här på ena sidan ögat cch på den andra den lilla pilen b" c'. Blickar ögat utan någon mellanliggande lins mot pilen, ser det honom i den naturliga storlek, i hvilken han på detta afstånd kan ses. Men inskjutes en lins mellan ögat och pilen, blir förhållandet ett annat. Väl går från pilens midt-punkt en ljusstråle allt jemt obruten rakt in i ögat, men de strålar, som falla på linsen på ömse sidor om hans midtpunkt ända till punkterna f och g\ erhålla en motsvarande brytning och riktas emot hvarandra pa det sätt, att de alla korsa hvaran-dra i en punkt bakom linsen. Befinner sig nu ögat i denna punkt, som kallas brännpunkten, så ser det pilen förstorad och skenbart räckande från d till e, ty det mottager synintrycket
Källa: Project Runeberg ·