Tillbaka Read Runeberg

De stora uppfinningarna

Originalsida 301
Originalsida 301
Originalsida 300
Originalsida 301
300–301

Sida 301

13. Telegrafen

jande af den nedersta ryggkotan, medan den andra berör grodans lårmuskel. Vid hvarje beröring, äfvensom vid hvarje af-brott i den samma, skall muskeln råka i ryckningar. Volta visade, att genom beröringen mellan två olika ledare elektricitet fortfarande utvecklas, och antog, att det neutrala elektriska fluidet sönderdelas vid beröringsstället, då den positiva elektriciteten strömmar till den ena, den negativa till den andra metallen. Då denna elektricitetsutveckling och strömning sker utan afbrott, kallas hela processen galvanisk ström. Detta slags elektricitet, kallad berörings elektricitet, skiljer sig endast till sättet för sin uppkomst från gnidningselek-triciteten, men eger för öfrigt samma egenskaper som denna. Efter hennes upptäckare kallar man henne äfven gal vani sm eller voltaism. Eör att framkalla en elektrisk ström fordras utom de båda olika metallerna äfven en fuktig ledare, hvilken står i beröring med dem båda.

Det enklaste sättet att framkalla en gal-vanisk ström är mede]st ett så kallad t element. Ett sådant består endast af två metallstycken, hvilka vid den ena änden beröra hvarandra, vid den andra äro ^ ~ 7

i m 21°- Elek~ 211* Galva*

förenade medelst en vätska. Afb. 2.10 vi- tridtetsaist- niskt eie-sar ett sådant element, bestående af två rino genom ment. a zink; i öfre kanten hoplödda metallplattor, den *>erorm9’ b koppar. ena af zink, den andra af koppar, och stälda i en saltlösning. Elektriciteterna åtskiljas vid beröringsytorna mellan metallerna och vätskan; den positiva samlar sig på kopparn, den negativa på zinken; vid beröringsstället förena de sig med hvarandra. I samma mån som föreningen eger rum, utvecklar sig åter elektricitet i vätskan och strömmar på samma sätt till beröringsstället.

Om man, i stället för att låta de båda metallerna omedelbart beröra hvarandra, förenar dem genom en metalltråd (afb. 211), så förändrar detta ingenting i saken, äfven om tråden är aldrig så lång. En positiv ström utgår då från zinken, en negativ från kopparn, och båda mötas i tråden, förena sig och försvinna. Detta kretslopp är för ögat omärkligt; men för man en sväfvande magnetnål i närheten af tråden, så vrides hon åt den ena eller andra sidan. Ledes tråden omkring ett stycke

Källa: Project Runeberg ·