Tillbaka Read Runeberg

De stora uppfinningarna

Originalsida 303
Originalsida 303
Originalsida 302
Originalsida 303
302–303

Sida 303

13. Telegrafen

ra t en, sammansatt äf ett antal sådana element, som af b. 211 utvisar och hvilka sins emellan förenas genom trådar på det sätt, att alltid en bygel går från den ena bägarens koppar- till den andras zinkplatta. Den första och sista plattan i raden gifva den i hela apparaten alstrade elektriciteten.

På samma sätt verka de af Cruikshank uppfunna trågapparaterna. Samtliga plattorna rymmas här i en enda stor låda, afdelad i en mängä fack eller celler, af hvilka hvar och en innehåller en koppar- och en zinkplatta. Alla paren äro upptill metalliskt förbundna och hvarje cell fyld med en ledande vätska.

Då sådana apparater kunna efter behag tillökas både i afseende på plattornas antal och storlek, så kan man med dem frambringa de starkaste verkningar, med hvilka knappast ens de största leidenbatterier kunna tätia. Men medan hos dessa hela den samlade elektriciteten på en gång exploderade, fortgå här verkningarna oupphörligt. Det största någonsin bygda batteri af detta slag är det väldiga trågbatteriet i London, som den berömdé kemisten Da vy använde vid sina försök och upptäckter. Här voro 200 porslinslådor förenade till ett enda jättetråg. Hvar #

och en af dem innehöll ett system _ , . , ,

J 213. Zambonis stapel.

af tio plattpar, och hvarje platta mätte

206 qvadratcentimeter. I allt innehöll apparaten sålunda 2 000 par, och hela den metalliska ytan utgjorde 82,5 qvadratmeter. I verksamhet utvecklade apparaten så mycket väte, att vistelsen i närheten var förhunden med fara. Han stod derför i en källare och skickade sina båda ledningstrådar upp i en öfre våning.

Den motsatta ytterligheten till detta grofva artilleri bildar den så kallade zamboniska eller torra stapeln, uppkallad efter Zamboni, professor i Verona* Den består af en otalig mängd element af koppar, tenn och papper och åstadkommes helt enkelt på det sättet, att man fasthäftar blad af oäkta guld- och silfverpapper med papperssidan emot hvarandra, i de på detta sätt erhållna bladen, hvilkas ena sida sålunda är öf-verdragen med en tunn hinna af tenn, den andra med en lika

Källa: Project Runeberg ·