De stora uppfinningarna

till en liten låda, dit typerna af sin egen tyngd åka ned, eller, som i den rosenbergska, på en ändlös rem, på hvilken de utskjutna typerna lägga sig. och af hvilken de föras till en behållare, der de uppställa sig i en rad, eller ännu på andra sätt. Efter helt olika grunder arbetar deremot Mackies sättmaskin. Han sätter omkring 15 000 bokstäfver i timmen, medan en arbetare för hand vanligtvis endast medhinner 1 000. Maskinen har ingen klaviatur, inga rännor eller band, utan sättes i rörelse med en vef, sedan han blifvit matad med typer. För det sinnrika sätt, hvarpå han arbetar, kunna vi här ej närmare redogöra, nämna endast, att det i viss mån är beslägtadt med jacquardväfstolens. Han har visat sig fullt praktiskt användbar.

Det samma är äfven fallet med Hattersleys och Kastenbeins, hvilken senare begagnas i den stora londontidningen Times’ tryckeri, rikstryckeriet i Berlin samt äfven har hunnit till Stockholm. Bland sättmaskinernas olägenheter är, att de flesta ej kunna arbeta med mer än en stilsort samt typer af viss storlek, äfvensom deras mycket invecklade bygnad, hvilken gör dem svåra att iståndsätta, när de gå sönder.

Sedan texten, vare sig med maskin eller för hand, sålunda blif-

vit uppsatt, måste han, innan lian 22 sättmaskin.

tryckes, rättas eller korrigeras.

För detta ändamål tages ett afdrag, som korrekturläsaren skall noga jemföra med manuskriptet, hvarvid han i marginalen anmärker alla fel. Sedan sättaren fått korrekturet tillbaka, höjer han med tillhjelp af en nål något litet den rad, hvari felet förekommer och insätter med ledning af korrekturet det rätta i det felaktigas ställe.

Sedan formen sålunda blifvit uppsatt, tillsluten och korrigerad, är han färdig att läggas under press; han går från

De stora uppfinningarna. 4