Sida 17
har i vårt århundrade gifvit en så kraftig väckelse åt den biologiska vetenskapen som denna. Ingen annan bok har häller haft ett så vidsträckt inflytande på nästan alla delar af den mänskliga odlingen.
Kampen för tillvaron. Naturligt urval.
Det är ett välbekant förhållande, att alla djur och växter sträfva att föröka sig till den grad, att, om intet hinder för förökningen funnes, antalet inom kort tid skulle ha mångdubblats. De flesta ha dock ej gjort sig reda för, hvilket oerhört antal lif som i själfva värket går förlorat. Bland alla djur anses elefanten föröka sig långsammast. Man har dock beräknat, att om ett enda par och dess afkomlingar finge ostört fortplanta sig under 500 år, skulle afkomlingarnes antal efter denna tid ha stigit till 15 millioner. Denna uppskattning är mycket låg och grundar sig på antagandet, att hvarje elefantpar från sitt 30:de till sitt 90:de år bringar endast sex ungar till världen. Men de flesta djur para sig årligen och föda många ungar i samma kull. Antaga vi t. ex., att ett räfpar årligen skulle föda blott 2 par ungar, så skulle efter fem år afkomlingarnes antal ha stigit till 240.
Vi få då en dunkel aning om, hvad sådana siffror betyda, som att ett par köttflugors afkomlingar under en enda sommar kunna uppgå till ett antal af 500 millioner.
Ifall alla afkomlingarne blefve vid lif och finge ostört fortplanta sig, så skulle afkomlingarne af ett enda par af nästan hvilken djurart som hälst inom jämförelsevis kort tid öfverbefolka hela jorden.
Men då utrymmet är begränsat, liksom ock tillgången på födoämnen, och djuren dessutom äro utsatta för talrika fiender, är det en jämförelsevis ringa del af de otaliga djurarternas afkomlingar, som få tillfälle att fullt utveckla sig och själfva efterlämna afkomlingar. Frivilligt afstår dock ingen sin rätt att existera, ty själfuppehållelsedriften finnes hos alla djur, och följden blir oundvikligen en
