Sida 38
Att det naturliga urvalet i vildarnes af faror uppfylda lif har ett vidsträckt spelrum, ligger i alltför öppen dag för att behöfva vidlyftigt afhandlas. Styrka och smidighet, mod, härdighet, skicklighet i vapnens bruk, skarpsinne och rådighet, försiktighet och många andra dylika egenskaper äro tydligen under ett sådant lif af största vikt, och en vilde, som besitter dem i något högre grad än sina kamrater, skall däraf hafva en betydlig fördel i kampen för tillvaron. Resultatet är här, liksom öfverallt, bibehållandet af det bättre och förkastandet af det sämre.
Men hos människan, liksom hos andra i samhällen lefvande varelser, måste det naturliga urvalets värkningar betraktas äfven ur andra synpunkter än den enskilde individens bibehållande. Vi återkomma härtill i det följande, då vi äfven skola taga i betraktande den betydelsefulla kampen mellan skilda folkstammar och raser.
Spår af större förändringar i människans kroppsbyggnad.
Då, såsom vi måste erkänna, människan visat sig kunna undergå ganska stora förändringar — man jämföre de olika människoraserna — så ligger den frågan nära till hands: röjer människan i sin utveckling och i sin kroppsbyggnad spår af några undergångna förändringar af ännu mera genomgripande beskaffenhet?
Såsom vi skola se, måste denna fråga med ja besvaras. Dylika spår äro talrika, och de tyda alla på, att människan utvecklats från ett lägre, med öfriga däggdjur mera öfverensstämmande stadium.
Ehuru många af de mest bevisande bland dessa spår af ett lägre ursprung tyvärr äro af den beskaffenhet, att de undandraga sig hvarje populär framställning, torde dock de i det följande omnämda vara af den art, att enhvar kan inse deras beviskraft.
