Sida 9
För dem, som framdeles komma att skrifva den nutida mänsklighetens historia, ligger det rikhaltigaste material hopat i våra bibliotek, i våra museer och offentliga samlingar. Den oerhört mångsidiga utvecklingen af vår literatur, och däribland icke minst tidningsliteraturen, kommer att erbjuda våra historieskrifvare de värdefullaste och i de minsta detaljer gående upplysningar om vår odlingsgrad, om våra samhällsinrättningar, om det offentliga och enskilda lifvet samt om de andliga strömningar, som företrädesvis utmärkt vår tid. Och man skulle väl kunna befara, att utväljandet och sammanfattandet till en åskådlig bild af detta oerhörda material komma att bereda svårigheter af helt annat slag än det, hvarmed skildrare af äldre tider haft att kämpa.
Gå vi några århundraden tillbaka i tiden, så har redan häfdernas rikhaltighet i betydlig mån minskats, och i samma mån som vi aflägsna oss från vår egen tid och fördjupa oss i forntiden, bli de skriftliga urkunderna allt färre, på samma gång som de upplysningar, de lämna oss, bli allt torftigare och svårtyddare. Vi stå inför de ofantliga förhistoriska tiderymderna, om hvilka endast dunkla och först i senare tid skriftligt upptecknade sagor lemna oss några ovissa antydningar. Här ersättes historien helt och hållet af en annan vetenskap, arkeologien, som genom den sorgfälligaste undersökning af de redskap, husgeråd, vapen m. m., hvilka af en eller annan lycklig tillfällighet blifvit bibehållna från dessa aflägsna tider, söker sprida ljus öfver dåtidens människor. Ju färre och ofullkomligare redskap en af civilisationen oberörd folkras använder, desto lägre är dess andliga odling, desto färre dess behof och
