Sida 36
dialekt och lefnadsvanor betydligt skilja sig från invånarne i andra landskap. Men hvad vi här i smått se försiggå inom ett mindre område, har i stor skala försiggått öfver hela jorden, och resultatet är människornas uppdelande i betydligt från hvarandra afvikande raser, om hvilka man länge fört en onyttig strid inom den vetenskapliga världen, huruvida de vore att anse såsom blotta varieteter eller böra tilldelas rangen af arter. Såsom vi i det föregående ha sett, finnes dock ingen allmängiltig gräns mellan art och varietet, utan en sådan väljes fullkomligt godtyckligt för de särskilda fallen.
Svaret på den nyss framstälda frågan måste sålunda blifva: människan visar en ganska hög grad af föränderlighet, och förändringarne äro ärftliga. Genom variation i olika riktningar ha de olika människoraserna uppstått. Raserna ha delat sig i nationer, dessa åter i stammar o. s. v., hvardera med sina utmärkande kännetecken. Men detta är alldeles samma fenomen, som vi kunna iakttaga inom djur- och växtvärlden, denna uppdelning i större och mindre grupper, hvilka visa en större eller mindre grad af släktskap med hvarandra.
Kamp för tillvaron och naturligt urval.
Vi hafva i det föregående lärt känna kampen för tillvaron och naturligt urval såsom hufvudorsaker till de förändringar, djur- och växtriket undergått. Vi skola nu finna, att icke häller människan är oberoende af dessa ombildande inflytelser.
Det har blifvit till fullo ådagalagt, att civiliserade folk under gynsamma förhållanden så hastigt förökas, att folkmängden inom en jämförelsevis kort tid fördubblas. Hvad som i dessa fall befordrar en dylik hastig tillväxt af folkmängden, är lättheten att förvärfva uppehälle och ingå äktenskap samt minskning af dödligheten i alla åldrar af de fattigare klasserna till följd af ett sundare
