Sida 35
Flickan, lärkan och morgonvinden
Flickan, Lärkan och Morgonvinden.
AxXn ung flicka vandrade en solig morgon ensam längs den daggstänkta åkerrenen på ett guldskimrande sädesfält. Tusen perlor glittrade rundt omkring henne på gräs och strån. Högt öfver henne jublade en lärka i den blåa rymden.
Hon hade ett ögonblick förut sett den lilla gråbruna fågeln svinga sig upp från marken, och det föreföll henne nu som hade jorden sändt ur sitt sköte en budbärare till solen för att framföra hennes barns tacksamhet till den lysande himladrottningen.
Lärkan sjöng om den rosiga morgonrodnadens skönhet, om de unga solstrålarnes lifvande glans; hon sjöng om naturens återuppvaknande, om den kraftigt spirande säden, om trädens mörkgröna, svällande blad; "hon sjöng om sällheten att i frihet lyfta vingarne mot det himmelska ljuset.
Och allt högre sväfvade lärkan i den molnfria rymden, allt mera ljuf och skär klingade hennes stämma. Den unga flickan lyssnade med hänförelse till de aflägsna rena toner, som dallrade ned från skyn. Men slutligen blef det alldeles tyst. Sången hördes icke längre.
Källa: Internet Archive ·
