Sida 66
För mycket hjerta
66
För mycket hjerta.
Z Cm kyrkogården jag vandrade ned
i aftonens stilla timma: på grafvarnes grönskande, tysta led låg höstsols sjunkande strimma.
I dödens hem hade vinden dött och kylande dagg sig sänkte;
och träden, klädda i gult och rödt, i aftonrodnaden blänkte.
Hvar grönklädd tufva och vård var mig kär, jag känt dem så länge redan.
Som gosse jag lekte så gerna här
1 gångarnes sand . . . och sedan
smög jag hit ned så mången gång
från äflande lif till döden.
Det var mig, som stege en sällsam sång ur jorden i stilla flöden,
Källa: Internet Archive ·
