Sida 75
Canzon
75
Canzon.
TD. väna barn, som leker
Med känslor du ej anar, När ömt min kind du smeker, Och dunkla blicken spanar Så girigt forskande uti mitt öga Som ville der du lifvets gåtor lösa, Ditt öde jag beklagar, fastän det båtar föga, Som dömde dig att skatter, som borde en blott egnas, På alla slösa.
Den friska glans, söm glöder
På dina fagra kinder,
Det lätta mod som föder
Trots yttre tvång och hinder
Det glada skratt från dina läppar klingar,
Då smidig du, när dansmusiken ljudar, Dig svingar som en elfva i valsens yra ringar — Med vemodsblandadt nöje jag dessa skatter skådar
Som fallna gudar.
De herska för att alla
I pöbelns fräcka händer
Till slut dock hopplöst falla,
Då tidens hjul sig vänder
Och de, som förr af deras gunst ha njutit,
För nya gudar nya offer tända, Och då de varma böner från deras läppar flutit Förbytts i vilda skränet ifrån de råa hopar
De fallna skända.
a Arr
Källa: Internet Archive ·
