Sida 46
Sångprofvet
46
Sångprofvet.
AMon sjungit en dag i sin enkla vrå, Hon sjungit af hjerta och själ;
En kännare råkat att lyss derpå:
Nu skulle sitt sångareprof hon bestå, Nu gälde det väl och ve.
Der stod hon, den unga, vid sexton år,
Allvarlig i sätt och i min,
Så finhylt och skär som en nordisk vår, Med klarblåa ögon och slätkammadt hår I färg mellan guld och lin.
Så hög och så rak i sin bondedrägt Hon stod i den bonade sal
Och helsade lätt, som i vindens flägt En undrande sippa, den våren har väckt Bland mossan i solig dal.
Källa: Internet Archive ·
