Sida 54
Två dikter
54
Så tillitsfullt med en vänlig nick
En vandrare spörjer hon till — han gick.
Der kommer en annan: Hvar skulle hon hamna? Hvar får hon sin kära väninna väl famna?
En tredje nalkas. »Hvart vill hon hän, Så ensam, så ängslig, så vacker, så vän? Skall här hon stå så frusen och stilla? Nej, kom blott, följ med mig, min lilla!»
Den fremmande såg, att förstulet hon gret. Hon visar adressen. — »Om vägen jag vet? Ja, visst! Och hon tror den smekande rösten Och följer, tacksam åt skänkta trösten.
Hon kom från stranden vid granars skog — O hvart, liten ärla, hvart var det du drog?... Hur många ljus bland de speglande vatten Der darra som gråt i den mörka natten!
II: Den förnedrade.
VY KH. tryckt af nesliga bojor
Är ej vårt samhällsskick! Inunder den glänsande ytan, O sänk blott en gång din blick!
Källa: Internet Archive ·
