Sida 54
blomman för regn, vore för dessa växter en onödig utgift. Också stå deras blommor alldeles upprätta, och de talrika ståndarna skjuta långt öfver de små kronbladen, rakt upp emot en himmel, från hvilken de, så länge de lefva, aldrig ha att frukta något regn.
Men det bör ej häller förtigas, att äfven många växter, som hade all anledning att skydda sig mot regn, ändå stå tämligen värnlösa. I sådana fall afhjälpes denna olägenhet dels genom blommornas talrikhet och dels därigenom, att hvarje blomma frambringar en stor mängd frömjöl. Exempel härpå äro våra odlade äpple- och päronträd, som vanligen blomma så rikt, att grenarna på hösten skulle brytas sönder under frukternas tyngd, om hvarje blomma uppfylde sin bestämmelse. Nu förstöras, som hvar man vet, det ojämförligt största antalet äpplebiommor, innan de sätta frukt, och med god vilja kan man naturligtvis häruti se ett bevis på världsförnuftets fyndighet, men för ett världsligt förnuft ter sig det hela som ett skäligen opraktiskt slöseri med blomblad och frömjöl.
—————
7. Skydd mot växtätande djur.
Behåring. — Brännhår. — Taggar. — Gifter. — Garfsyra. — Sura salter. — Rafider. — Kulturväxternas värnlöshet. — Myror som växtbeskyddare.
Det är en af den berömde naturforskaren Darwins många förtjänster att ha med vetenskapen införlifvat läran om insekternas betydelse som frömjölsöfverförare. En mängd inrättningar hos växterna, såsom blommornas färg och doft, honungsafsöndringen i blommans inre m. m., låta endast förstå sig, om man uppfattar dem som lockmedel för insekter. Där insekternas hjälp ej är af nöden, såsom hos gräsen, hvilkas frömjöl spridas med vinden, finnas inga sådana lockmedel, och i trakter, där insekter äro sällsynta, såsom fallet är på Galapagos-öarna, är brist
