Sida 15
SM
HANS VÄRKSAMHET SOM HISTORIESKRIFVARE OCH FILOSOF. 15
3. Voltaires värksamhet som historieskrifvare och filosof. Romantiska lefnadsförhållanden. Hans underskattande af det praktiska lifvets vikt för öfvertygelsen. Oklara begrepp om folket och själfstyrelsen.
Svagheten i Voltaires uppfattning af den religiösa frågan kan uttryckas med de ord, hvarmed han besvarar förebråelsen för att vilja nedrifva religionen: Jag befriar er från ett vidunder, och ni frågar mig, hvilken ersättning jag vill gifva er därför. Upprepade gånger säger han, att hans valspråk: dcrasez Tinfåme (krossa vidundret) afsåg vidske- pelsen, icke religionen, men likväl är det tydligt, att skilnaden mellan båda, mellan fanatismen och religionen, för honom var hårfin och att han sammanblandade båda. Tydligast visar sig hans orättvisa och ensidighet, när han skall skildra en religiös karaktär som t. ex. i tragedien Mahomet. Muham- med blir en religiös äventyrare med en obetvinglig äre- lystnad, som begagnar religonen som maktmedel och för sitt mål, hans egen storhet, icke tvekar att sammansätta historier om undervärk, afsedda att framställa honom som den af Gud utvalde, fast han vet, att allt detta, hela denna religiop, är en fabel, uppdiktad på samma sätt som en författare diktar en roman.
På liknande sätt, när Voltaire beskrifver de engelska sekterna och därvid kommer att skildra ett samtal med en kväkare, tillägger han ironiskt, att han väl aktade sig att motsäga honom; det hade varit lika lönlöst, säger han, som att vilja öfvertyga en älskare om hans älskarinnas brister eller en advokat om hans saks underlägsenhet.
För Voltaire ligger i den religiösa entusiasmen något
- motbjudande, han kan icke öfvertyga sig, att den är upp-
