Sida 3
Inledning.
Hvad snillrikhet, mångsidighet och inflytande beträffar, hafva få män, hvilkas vapen varit pennan, kunnat mäta sig med den franska författare, af hvilken här en skildring skall gifvas. I hans lif kan särskiljas tre skeden, af hvilka det första sträcker sig till 1730 från 1694, det år, då han föddes. Tidigt beröfvad sin mor, erhöll han en om- sorgsfull uppfostran och infördes i den stora världen genom sin fadder abbé de Chåteauneuf. Hans första sorgespel, Oedipe, utgafs redan 1718 och hälsades med bifall, men ehuru hans författarerykte befann sig i oupphörligt sti- gande, var hofvet honom obevåget, och han måste fy till England 1726 efter att tvänne gånger ha sutit i stats- fängelse. Under sin vistelse därstädes tillegnade han sig den tidens engelska filosofi och blef ifrig anhängare af de engelska deisterne, som förnekade uppenbarelsen. Vid återkomsten därifrån vidtager hans lifs andra period, som gträcker sig mellan åren 1730—55. Han författar nu sina mest beryktade sorgespel Brutus (1730), Caesars död (1735), Zaire (1732) och Mérope (1743), skrifver sina filosofi- ska bref och offentliggör historiska arbeten af stort värde. Han vistas på landtgodset Cirey åren 1735—49, men antager, då hans förtrogna väninna, markisinnan du Chåtelet dog, Fredrik II:s tillbud att öfverflytta till hans hof, dit han ankommer 1750. Brytnoingen mellan Voltaire och konungen drifver honom ut på nya irrfärder. Den tredje perioden af hans lif kan sägas omfatta åren 1755—1778. Vid stränderna af Gendvesjön uppslog han sitt residens på det naturskönt belägna slottet Ferney, som han inköpte. Härifrån under- håller han en oafbruten förbindelse med sin samtids lärda,
