Sida 31
HANS RELIGION. 2
utan afseende på hans ålder eller duglighet. Han är jesuit eller munk, följaktligen själfskrifven till medlarekallet vid familjens tvistigheter och i moralens frågor. Ve den, som vill undandraga sig hans dom. Här är diskussionen för- bjuden. Här är det meningsutbyte, som kallas för fri diskus- sion, aflyst af auktoritetens samtal med sig själf — ingen vederläggning är möjlig. |
Det är viktigt att komma ihåg denna allestädesnär- varo af munken och presten som samvetsråd för att inse, att denna makt måste brytas. Ett parti hotar att öfver- väldiga och förkväfva mänskligheten. Det ligger mindre ensidighet än man skulle kunna tro, när Voltaire kallar sin tids statskyrka: den kristna sekten. Detta sektväsende, som afstänger från sund och naturlig mänsklighet, åter- finner han äfven i läran; vi skola i nästa afdelning se huru.
6. Voltaires religion.
Voltaires åsikter om naturen äro rent motsatta de re- ligiösa föreställningarna därom. Genom sin kritik af detta naturbegrepp skulle han dock icke kunna stämplas som kristendomsfiende. Det är möjligt att hysa afvikande åsik- ter såväl om dessa läror och många andra af de bibliska. lärorna och dock stå på kristendomens grundval i moraliskt och sedligt afseende. Schleiermacher, en af kyrkans teo- loger, var djupt genomträngd af de bibliska sanningarna och hyste dock starka tvifvel angående Kristi gudom. Och Bäst bevisas väl, att icke skriftens ord ägde den ab- soluta giltighet, som läran om bokstafsinspirationen ville tillerkänna det samma i alla dess detaljer, af Kristi eget förhållande till Mose lag, där hans upphäfvanden och för- ändringar i denna bättre än något visa, att icke bibelns utsagor mer än andra böckers äro frikallade från rättelse af en efterföljande tid och ett upplystare föreställningssätt.
Voltaire förfäktar också såväl med afseende på natur- begreppet som gudsbegreppet den sunda utvecklingens sak. Likasom folkets historiska begrepp och deras tolkningar
