Sida 21
EES FENISPE GIS Går ,
KONUNGEN OCH FÖRFATTAREN. 21
komplimenterar sig själf öfver alla de 'välgärningar, den sort folket, hvilket, såvida den icke funnits, varit objälp- ligt hemfallet åt farliga folkledare — denna skrymtaktiga : liga af så kallade folkvänner, som i själfva värket endast äro vänner till sin egen makt, och som vågar försäkra allt detta, fastän de svartaste dragen i nutidens historia kunna skrifvas på dess räkning — denna despotism, denna liga är en modern företeelse. Man känner igen den därpå, att den styr medels en förslafvad minoritet och att den är rädd som för domedagen för allmän rösträtt och fri diskussion. För öfrigt kan den heta Marat, Hébert, Robes- pierre lika väl som Metternich, Guizot eller Bismarck. Och despotismen kan finna sitt understöd lika väl bland de arbetande klasserna som bland de förnäma. "Jag är rädd,” brukade Mirabeau säga, att om de förnäma uppoffra fri- heten för äreställen, folket säljer den för bröd eller all- mosor."' Friheten likasom Vestas heliga eld fordrar att vårdas på ett altare, där elden aldrig slocknar och för att skapa sanna och ståndaktiga frihetsvänner fordras en folk- lig tradition, århundraden af ett lagligt statslif, där indi- videns rättigheter äro tillgodosedda. Då blir friheten en hjärtesak, som är lika helig som familj och enskild heder nu äro.
4, Konungen och författaren. Patriarken på Ferney.
Madame du Chåtelet dog 1749. Med hennes död var Voltaire beröfvad det kvinliga sällskap, som han nu varit van vid under hela fjorton år. Styrkan af hans känslor för henne visar sig bäst vid markisinnans död. Att hon bedragit honom med en annan älskare, hade på sin tid sårat hans fåfänga. Han hade varit djupt kränkt, men nu, när hon var död, var allt detta glömt. Fridlös irrar han omkring i hennes rum, stiger upp nattetid, men är så sjuk och svag och af sorg så förintad, att han svimmar,
