Dag, motsatsen till natt, den tid, under hvilken solen befinner sig öfver horisonten. På grund af jordaxelns lutning mot ekliptikan är dagen af olika längd för olika breddgrader, och årets längsta dag är längre, i samma mån som man befinner sig närmare någondera af polerna. Under eqvatorn äro dag och natt året om hvardera tolf timmar. I Stockholm (59° 20 1/2' n. br.) varar den längsta dagen 18 timmar och 12 minuter. Vid polcirkeln, 66 1/2° n. br. eller s. br., berör solen på den längsta dagen och den längsta natten nätt och jämt horisonten och håller sig för öfrigt på den förra öfver, på den senare under densamma, så att dagen eller natten räcker dygnet om. Vid sjelfva polerna är oafbruten dag under årets ena hälft, och natt råder under den andra. Solstrålarnas brytning i atmosferen (jfr Refraktion) åstadkommer dock en modifikation i ofvannämnda förhållanden på det sättet, att dagen alltid blir något längre, än den teoretiskt skulle vara. -- I astronomisk mening är dag liktydigt med dygn, och man skiljer mellan soldag (medelsoldag och sann soldag) samt stjerndag. Jfr Dygn. A. M-y.
Dagarnas namn. Indelningen i veckor, eller perioder af sju dagar, var urgammal hos kaldéerna och egypterna. Från de senare lånades den af judarna, och från dessa öfvergick den till romarna, från hvilka den, uppptagen i den julianska kalendern, infördes i de kristna folkens tideräkning. Sjutalet i denna indelning härleder sig, enligt Dio Cassius (i 3:dje årh. e. Kr.), från de af forntidens folk antagna sju "planeterna": Saturnus, Jupiter, Mars, solen, Venus, Merkurius och månen (deras ordning räknad från den mest aflägsna planeten). Hvar och en af dygnets 24 timmar var helgad åt en särskild planet i ofvannämnda ordning, och dagen erhöll sitt namn efter den planet, som regerade dess första timme. Sålunda fick veckans första dag, hvilken hos egypterna (enligt samme Dio Cassius) var lördagen, hos romarna namnet Saturni dies (jfr Eng. saturday), och de följande dagarna benämndes af samma skäl solis dies (söndag), lunae dies (måndag), Martis dies (tisdag), Mercurii dies (onsdag), Jovis dies (torsdag) och Veneris dies (fredag). Judarna upptogo den egyptiska veckan, dock med den förändringen att lördagen (sabbaten) blef dess sista dag i st. f. dess första. De germanska folken antogo veckoindelningen på samma gång som kristendomen, men både sydgermanerna och skandinaverna utbytte de latinska namnen mot tillsvarande inhemska. Nordboarna torde dervid närmast hafva rönt inflytande af angelsachsarna, hvilket synes af formen för namnet på den 6:te dagen, Fornn. Friádagr, Friggs (den angelsachsiska kärleksgudinnans) dag. Endast "lördagen" står utan jämförelse med vare sig det romanska eller det sydgermanska namnet på denna dag (Fr. samedi, af Lat. sabbati dies, T. sonnabend l. samstag). Veckodagarnas svenska namn äro följande: söndag (Fornn. sunnudagr, "solens dag", eller dróttins dagr, motsvarande Fr. dimanche, af Lat. dominica, "Herrens dag"), måndag (Fornn. mánadagr, Fr. lundi, af Lat. lunae dies), tisdag (Fornn. tysdagr, Angels. Tiws dag, "guden Tys dag", Fr. mardi, af Lat. Martis dies), onsdag (Fornn. óðinsdagr, "Odens dag", Angels. Wodens dag, Fr. mercredi, af Lat. Mercurii dies), torsdag (Fornn. þórsdagr, Fr. jeudi, af Lat. Jovis dies), fredag (Fornn. friádagr, Angels. Frigas dag, "Friggs dag", Fr. vendredi, af Lat. Veneris dies) och lördag ("tvagningsdag", Fornn. laugardagr, Fornsv. löghardagher).
Ett annat under de första århundradena af den kristna tideräkningen uppkommet sätt att beteckna veckans dagar var att till ordet feria lägga ett ordningstal, t. ex. feria secunda (måndag), feria tertia, (tisdag) o. s. v. Ursprungligen nyttjades denna sammanställning endast i uttrycken feria quarta, onsdag, och feria sexta, fredag, hvilka bägge dagar i den äldsta kristna kyrkan firades med bön och fasta. Dessa benämningar förde sedan med sig likartade för veckans öfriga dagar, och man finner det nämnda beteckningssättet ofta användt i latinska handlingar från medeltiden. Ungefär analogt nyttjades Fornn. Þriði dagr viku, fimti dagr viku (Nyisl. Þriðjudagur, fimmtudagur) för att beteckna tisdag, torsdag o. s. v. Jfr Kalender. R. G.