Iraner

Iraner l. Iranier (se Iran) bilda en af de åtta grenar, i hvilka den indo-europeiska folkstammen vanligen indelas (se Indo-europeiska språk). Deras hufvudmassa utgjordes i forntiden af perser och meder jämte innevånarna i Ariana (se d. o.). Dessutom anses äfven följande historiska folk hafva varit iranska, nämligen skyterna, parterna, alanerna samt sarmaterna och roxolanerna. Om de forntida folken i Mindre Asien (frygier, lycier o. a.) tillhörde den iranska grenen är ännu ovisst. -- Af nutida folk tillhöra följande sex den iranska stammen. 1. Tadsjik, "de underkufvade", utgöra de moderna iranska folkens kärna och äro det vestra och mellersta Irans egentliga åkerbrukande befolkning. I Vest-Iran kallas de oftast farsi ("perser"). Såsom handlande finner man dem spridda öfver hela Centralasien från Kasan och Orenburg ända bort till Kina. De äro ett vackert och kraftigt slägte (särskildt qvinnorna äro berömda för skönhet) och kläda sig dyrbart i siden och pelsverk. Alla äro sjiiter och tala det nypersiska språket. Till tadsjik höra jämväl bl. a. parserna (se d. o.), hvilka kunna anses som de till rasen renaste af alla tadsjik-stammar. 2. Tat och Guran intaga, som bofasta åkerbrukare, samma ställning i vestligaste och nord-vestligaste Iran som tadsjik i det öfriga. Tat äro bosatta företrädesvis i ryska provinsen Baku och guran i Sagros-bergen; bägge folken tala en persisk dialekt. 3. Kurderna (se d. o.) hafva mer än något annat iranskt folk bibehållit forntidens seder och vilda, nomadiska lif. De tala sitt eget, den moderna ny-persiskan närstående språk. 4. Belutsjerna (jfr Belutsjistan) delas i tre grenar: nharui, rind och magsi, af hvilka de bägge senare äro företrädesvis bosatta i n. ö. och hafva blandat sig med de indiska djaterna (se d. o.). Belutsjernås språk synes närmast ansluta sig till Sasadialekten af kurdiskan. Äfven i södra Afganistan, framförallt i dess sydöstligaste del, äro bolutsjerna öfvervägande. 5. Afganerna, som sjelfva kalla sig pachtane, skilja sig i tre hufvudgrenar, den vestliga, östliga och indiska, hvardera delad i flere, i klaner splittrade stammar. Till den första grenen höra durani, terin och ghilsai l. gildsji. Den östliga grenen, hvars många stammar vanligen sammanfattas under namnet berdurani, innehar nordöstra Afganistan, och den indiska grenen, lohani-stammarna, är bosatt i Daman. 6. Osseterna, hvilka bebo dalarna på bägge sidor om Dariel-passet öfver Kaukasus, hafva fått sitt namn af det georgiska osethi, "innevånare i (landet) Os"; sjelfva kalla de sig iron. Deras språk, som i flere afseenden är ålderdomligare än något modernt iranskt språk, delas i tre dialekter. -- Armenierna räknas ännu af många till iranerna, men äro, enligt nyaste forskningar, snarare att anse som en sjelfständig gren mellan de ariska och de europeiska folken (se Armeniska språket). -- Jfr Spiegel: "Eranische alterthumskunde" (1873) och Müller: "Allgemeine ethnographie" (1879). H. A.